lördag 4 juli 2015

Inneboende, hus och hälsa...

Har ni också det varmt? Här är nästintill olidligt. Utan den AC som sitter i hallen och slänger ut kall-luft så hade jag "smällt av". Jag är inte vän av värme, längre, har varit... och ser verkligen fram emot svalare tider, gärna höst, som är min bästa tid.

Hur det går med husförsäljning och sånt?

Det går inte alls. Vi ger upp. Orkar inte hålla på med märkliga budgivningar som förväntas sluta med att vi går till en nivå som inte funkar. Alltså. Vi stannar. Ett tag till.

Husse orkar inte med det här med visningar och budgivningar och så ska man hitta nåt annat också. Jag tycker också det är jobbigt.

Vi sitter som sagt inte " i sjön", vi klarar att bo här, både ekonomiskt och praktiskt (om man modifierar lite här o där).

Och så har vi ju fått inneboende. De är lite dåliga på att betala hyra, men de är så söta att det får gå nån månad till. Sen sparkar nog till o med den ömma modern ut dom ur boet. Boet är byggt inne i slangvindan som sitter på väggen på tvättstugan, precis vid dörren. Jag passerar dem flera gånger per dag. Nu börjar de bli så stora att det är trångt i det lilla boet. Den här bilden är tagen för några dagar sen... Vilken sort? Ingen aning. Modern är liten och grå och söt...

Våra nya inneboende. Fem till antalet. Växer så det knakar.


Och drömhuset, det som jag hittade? Ja det finns kvar, men om det blir vi som bor där framöver, det har jag svårt att se...

Husse ska genomgå en mindre operation i augusti, och den är vi båda rätt så oroliga för. De har redan   försökt två gånger att få bort polypen de hittade. Tyvärr så sitter den illa.  Så nu ska han ner till Göteborg, där de ska göra ett försök. Det värsta som kan hända är att han får en tarmpereforering och det ska visst inte vara så roligt. Då blir det akut bukoperation.... Så nu gäller det att hålla tummarna. Och skulle de inte kunna göra den där heller, så blir det en planerad bukoperation. Ja ni ser, det är lite att tänka på framöver. Så det där med att sälja/köpa/flytta känns bara väldigt dålig timing....


I trädgården blommar det för fullt. Jag lade inte ner nån större energi då jag tänkte att jag skulle flytta ändå. Men jag köpte sex plantor brysselkål och sex plantor svartkål, och så sådde jag några omgångar sugar snaps och blomsterböna och lite annat. Tre tomater fick Husse, som jag sköter om (han glömmer jämt...) och så är det vitlöken och en herrans massa krukor.

De som jag sådde i höstas, perenn-fröerna från Tyskland bl a, de växer som jag berättat tidigare, och t o m de små pinnarna av olika buskar som jag tryckte ner i jorden då, de har vuxit! Blir till att plantera ut eller om framåt hösten..

Tänkte visa er lite från trädgården.

Verbascum,  Franskt Kungsljus "Flush of White". Sådd 2014

Blommande taklök mitt inne bland de självsådda penséerna.
Rhododendronbusken den tar sig....

En av mina aurikler, Primula Aurikula. Tror det är en Green Edge, möjligen "Anna".
Har övervintrat i vinterkylan i växthuset.

lördag 6 juni 2015

... och det är bara att vänta.

Nationaldag. Kanske borde man fira.
Men här ute på landet går livet sin gilla gång, vilken dag det än är.


Eller inte...
Husse befinner sig, som vanligt höll jag på att säga, på sjukhus.


Det var den åttonde cytostaikabehandlingen för en vecka sen, 
och efter den fjärde så rasade han också så 
det verkar som om det blir var fjärde gång som det blir så här.  

Hög feber, illamående, huvudvärk, trötthet, diarré och allmänt dåligt, ja då
blir det att ringa till onkologen och sen skyndsamt bege sig till Akuten.
Denna gången hann vi in innan det blev alltför illa.
Nu får han antibiotika, och stiger inte sänkan (79 var den nu) så kanske
han får komma hem imorgon.

 Skit-tråkigt, ja det är det minsta man kan säga.
Om en vecka ska han opereras. Om hans värden bara ordnar till sig.
Inget är som väntans tider, visst?


Försäljningen av gården då?
Tja, vad kan man säga. Det är några intresserade, men vet inte om det går så långt till 
att de köper. Så jag ligger lågt i spekulationerna.
Vi byggde en altan i alla fall (innan husses åttonde behandling...), en liten en på framsidan.
Fråga mig inte varför, nu när vi ändå tänkt sälja. Vi tänkte att vi blir här i sommar i alla fall, hur det än går med det. Och så fick vi användning för den gamla skorstenens tegelstenar också.


Och om vi hittat nåt nytt boende? 
Jajamän, det har vi, men det är "hemligt" än så länge. 
Ifall det går åt fanders, så vill jag inte säga för mycket ännu.
Men det är inget litet, ingen lägenhet, inte på en ö. Det är nåt helt otippat. 
Ni som har sett på fb, vet att det är en stor, halvt igenvuxen dröm-trädgård...

Inte så jättelångt härifrån. Men mitt hjärta har redan flyttat in där, ska jag säga. Det behövs dagdrömmar nu, när allt går i stå och jag bara går här ensam hemma och passar hundar. Yngste sonens hund, Lillemans brorsa, är här över helgen. Full fart alltså, och kattaskrället mitt i alltet.

Nu hoppas jag bara att tiden går fort...


fredag 8 maj 2015

Att känna någon utan o innan, och lite annat...

Kände att jag borde försöka få lite liv i den här bloggen igen. 
Nu börjar det i alla fall bli lite grönt ute...

Gullviva.
Vi har backen full här.

Det bästa med att bo i en "hög växt-zon" är att alla andra har full blomning medan vi knappt ser knopp än. Man får liksom uppleva grönska och blommor mycket längre. Det räcker att man tar en tur till "stan" två mil bort, så har det nästan blommat över där.

Lite trädgård har jag i alla fall "fått gjort" i dagarna.
Har putsat lite på rosorna. De ser ut att må fin-fint efter vintern. T o m den som jag trodde var död visar lite livstecken längst ner.

Jag har petat ner lite sockerärtor och jag har fått ner några gamla så-band som jag tror är persilja o nåt annat (borde lära mig att notera mera), och den nya rabatten framför huset ser ut att trivas med tulpaner på väg upp.

Har fixa ännu en kompost av galler, och flyttat över lite av det översta så att det som komposterats i botten på den gamla går att komma åt.

Nu är det bara vinterkomposten som ska ordnas. Drar mig lite för det, faktiskt. Gamla utedasset, ja ni fattar. In bakom och dra fram och greja. Hushållsavfall från hela vinterperioden. Inte kul.

Minns ni mina sådder i höstas? Jag sådde en massa frön från både perenner och två-åringar, som sen fick stå ute i ur o skur över vintern. Det enda skyddet var hönsnät, så att inte fåglarna skulle ta frön.
Det har kommit upp massor av små. Tyvärr så har vintern tagit bort en del av vad jag skrivit på stickorna, så det är liksom lite hemliga sådder. En hel del okända frön som jag samlat i Tyskland har också börjat spira.

De som syns här är japansk vallmo "Pacino". En söt liten limefärgad vallmo. Visste inte att det skulle bli så många... Fröna var så pyttiga, så jag bara slängde på lite.

Nu funderar jag på hur jag ska gå vidare med småttingarna. Delning och omplantering sen, tror jag.

Mår bra trots att de stått i skogen hela vintern utan täcke...

Hur det är annars då?
Tackar som frågar, typ fördjävligt... ;-)
Men det är bara att bita ihop och fortsätta framåt.

Husse har, efter en period med dåliga värden (kalium/kalcium) efter att hans mage packat ihop, fått tillbringa hela påsken på sjukhus. Under tiden höll jag hus o mat för de som bytte vårt tak. Och mycket av tiden gick åt att hämta ditt o datt som behövdes. Vet inte hur många vändor jag körde med transporten för att hämta virke, plåtar osv. Och så köpte jag givetvis fel och fick åka och byta. Typiskt mig. Som tur var så hade jag svärdottern med som sällskap och bärhjälp, annars hade det aldrig gått.

Husse försökte vara arbetsledare via telefon från sjukhuset, men han var i så dåligt skick att vi mest var lättade att han var ur vägen här hemma.

De fullkomligt proppade i honom näring och olika dropp-varianter för att fylla på det som saknades.

Husses påsk-mat.
Kalorispäckad näring
direkt in i blodet via den in-opererade porten
som sitter uppe vid axeln.
Sen fick han äta lite. Det tyckte han att det kunde lika gärna kvitta. Han saknade sillen och grillen, men egentligen mådde han nog ganska pyton hela tiden.

Stekt ägg. Den nya varianten enl Lidköpings Sjukhus. Man slipper stekpannan.
Bara att slänga i ägget i lite kokande vatten. Praktiskt.
Rödbetor i pluralis, dvs två stycken skivor.

När han kom hem på onsdagen efter påsk, så var taket klart! Om han var nöjd,,,? vad tror ni? Såklart han var nöjd, men givetvis hittade han petitesser som han kunde gnälla på. "såskullejaggjort/integjort". Men nu var han inte här, och de var proffs som lade det, så...

Nu har han gått igenom halva perioden cellgifter...
men...
för några dagar sedan så genomgick han en undersökning där de skulle kika igenom resten av hans tjocktarm, den de inte kunde kolla i höstas pga att tumören satt i vägen. Och jag var så klart med vid koloskopin och tittade.

Hela husses tjocktarm live i färg. Varendaste lilla bit. T o m Y-kopplingen där de kapat tarmen och sytt ihop igen vid operationen. Så snyggt gjort. Imponerande hantverk.

Jag har alltså sett hur min man ser ut inuti. Den ni!

Tyvärr så hittade den en rackare lite längre ner (upp?) i tarmen som också måste opereras bort. Det fanns även en mindre sk polyp, men den kunde de ta bort genom att skära bort direkt. Så nu vet vi inte om det blir att börja om från början igen. Det tar några veckor innan de kollat proverna och diskuterat...
Vad ska man säga?

Huset då?
Ha ha, ja inte har det varit någon rusning på visningarna, precis. Vet inte om det är "location, location, location" eller priset, eller nåt annat, som är fel/ointressant. Om det vore priset så kan man givetvis diskutera, men läget är värre.
För tillfället så har vi ingen spekulant på gång, och det gör att man blir både stressad och frustrerad. Ska man jobba vidare i trädgården, plantera om, flytta o greja? Eller ska man göra en light-version och underhålla det man har?

Vi scrollar igenom Hemnet för att se om vi hittar nåt ställe att flytta till IFALL nån skulle vilja ha det här stället. Det finns massor av hus, men jag blir verkligen nojig på alla o-dränerade källare med fuktgenomslag, alla fuktiga vindar, och alla "borttagen innan visning" och budgivningar som spränger taket på vad man kan tänka sig att betala. Man kan ju få stress-utslag för mindre. Vi kan ju inte heller bara sitta still i båten och vänta ut det hela... måste ha en liten koll på marknaden i alla fall.

Fruktansvärt jobbigt för oss, som båda har en släng av kontrollbehov och kontinuitet i livet. Och så kommer detta med husses sjukdom som en anti-grädde-på-moset. Vad säger man istället? Salt på såren låter lite fel i de här sammanhangen.

Sömnen blir givetvis lidande. Tankarna snurrar. I natt somnade jag vid halv 3 och vid 6 så väckte Lilleman mig. Han är van att vi går upp då... *gäsp*

Nu har vi två visningar inbokade här. En på måndag och en veckan därpå. Det är ju en bra sak med visningar. Huset blir städat i alla fall...
Håll gärna tummarna för oss, ifall ni hinner, nu i vår-bruket. Vill ni se vårt hus på Hemnet? Här är länken



lördag 14 mars 2015

Då var det väl så dags igen, eller vad säger ni?



Inte så man skäms, men visst känns det märkligt att inte blogga dagligen. Så som man gjorde i början (och i mitten och nästan på slutet...)
Det blir nästan som en hel novell denna gång, men vem vet när det blir nåt här på bloggen nästa gång...?

Det händer så mycket nu i våra liv, så att det känns snart som härsmälta i hjärnan.

Husse har nu genomgått en fjärdedel av sin behandling. Sen räknar de med att han ska vara frisk, när den sista är klar. Framåt sommarn... Det låter ju härligt. Men som allt annat, eller mycket, här i livet, så finns såklart inga livstidsgarantier på detta heller.

Det har varit en massa mer eller mindre lustiga biverkningar av den tuffa cytostatikabehandlingen.
Bl a så har han fått kramp i käkarna varje gång han börjar tugga. Så rejält att han både låtit och sett konstig ut... Efter första tuggorna så har det gått bättre.
Ont i munnen när han dricker kallt.
Och så har han hickat. Även när han sover...
Ont i fötterna
Ont i händer och stickningar när han tar i nåt kallt.
Blir rätt som det är illröd i handflator o på fötterna. Ser nästan ut som blod,...
Mycket märkligt humör, typ "Dr Jekel o Mr Hyde". (som tur är övergående)
Minnesproblem och förvirring. Kallas faktiskt cytostatika-hjärna...
Och så trött, trött, trött
Men inte nåt illamående, nåt som alla frågar om. Nej han äter med lika god aptit som vanligt (förutom krampen första tuggorna då...). Det är bra, säger dom. Man ska inte gå ner i vikt...

Och...
så har han fått betydligt bättre blodvärde, som börjar närma sig normalt.
Vilket är mycket positivt, för han blir så mycket piggare (mellan trötthetsattackerna)
och övriga värden ser inte illa ut heller trots alla cellgifter som går hårt åt på systemet.

Det är bara att tacka. Det ser hoppfullt ut.

Just nu?
Ja nu sätter han lister. Ni vet, såna där som man alltid struntar i när man gjort nåt.
Lite här o där vid dörrar, bakom möbler...Ni kanske inte är såna, men vi brukar liksom tänka, att de där listerna sätter vi "sen". "Sen" brukar aldrig komma.
Nu är det alltså "sen".
Känns skönt.

Och varför nu detta arbete just nu?

Jo nu händer det där som vi varit på gång med flera gånger, fast nu är det på riktigt. Vi har kontaktat mäklare för att sälja gården. I påsk ska ett nytt tak upp, och sen kommer gården ligga ute på alla kanaler som mäklare har...

Proffsfotograf har varit här och fotograferat inomhus. Jösses vad fint det blev. Jag hade stylat med massor av tulpaner och krukrosor, städat och stått i. Nöjd!

Utomhus väntar vi med fotografering tills nya taket är på plats. Det nuvarande har legat sen 1918 och ser inget roligt ut. Håller tätt gör det, men det är inte mer heller.


Ny skorsten och ny sån fin plåthuv har vi fått redan. Känns bra. Ny luftvärmepump har vi också. Den gamla orkade inget vidare när det gick ner på några minus. Den nya bara går o går...

Varför nu detta, tänker ni. Det var ju inte länge sen vi sa att vi skulle sälja...när vi flyttade till ön...

Beslutet att sälja har vuxit fram under vintern. Den har inte varit så jobbig, men det har varit jag som fått ta den tunga biten. Husse har inte fått bära, och inte har han orkat heller. Jag har problem både med ryggen och mina artros-leder. Vissa dagar är det inte roligt... Så jag kände, att "inte en vinter till"... Och när Husse börjar jobba framåt sommaren, ja då sitter jag här själv igen.

Så blir man påmind om hur bräckligt livet är, och tänker, att en person orkar inte sköta detta själv. Varken praktiskt eller ekonomiskt. Husses sjukdom har fått oss att omvärdera vad vi vill göra, var vi vill bo. Man har ju inte eoner av tid. Visst tänkte vi, när vi flyttade hit igen från ön, att här ska vi stanna. Men Livet hade en annan riktning för oss, tror jag.

Vad händer sen då? Vart ska vi flytta? En sak är klar. Det blir närmare Göteborg. Kanske på en ö igen. Men inte samma ö som sist. Den saken är klar i alla fall.
Och jag saknar närheten till affärer, till trottoarer, till gatubelysning, till att ha grannar...
Och får jag en liten täppa att sköta så är jag nöjd...



Och katten, han blir nog nöjd bara han får ligga uppe på soffryggen och kolla på TV. Helst såna där bonde-program...
Lilleman är glad när vi är glada...

Jo just ja, Spa-resan... Den får jag berätta om nästa gång...