fredag 28 mars 2014

Hur går det bland fröna då?


Jädrar-i-min-låda vad det gror o växer där ute i tvättstugan!

Indiankrassen och klockrankan växer så det knakar.
Verbascum/kungsljus är lite sisådär... de vill inte riktigt,,,
och några har bara liksom skrynklat ihop sig o dött...
Lobelian har kommit upp, och rosenvialen har några
små "stronklar".
Rosenvial

Den svarta penséen har jag planterat om var för sig. 
De har fått ännu några bladpar. Ser bra ut.


Rysk martorn och den svarta rudbeckian, trollrudbeckia,
har växt till sig.
Trollrudbecka och Rysk martorn x2
Har satt frön av luktärt också, det blir en historia det.
De vill ju inte att man pillar med den när den fått rötter,
så jag har satt dom i toarullar så att de går att gräva ner direkt sen.
Då blir rötterna längre och man slipper dona med dom.
Vita luktärter


Pensé, Indiankrasse, Verbascum (vita kungsljus)

Att så ett frö trodde jag var typ bara att peta ner dom... 
men det är en hel vetenskap, det.

Det beror på:
- storleken på fröt, dvs hur långt ner i jorden det ska
(ett mått på hur långt ner under jorden det ska
är storleken på fröt,,, typ)
- om det ska vara ett o ett eller en liten "klunga"
- om det ska köldbehandlas (verkligen överkurs)
- om det ska läggas i blöt (det är en bra grej det)
- hur lång tid det tar innan det gror
- temperatur
- ljus

- tid (när sår man bäst just den här växten?)

Jag har kommit på (eller läst, egentligen)
att man ska inte ha för varmt när de har kommit upp.
Därför sänkte jag värmen och då blev dom inte så 
väldigt skrangliga.

Och att de behöver inte ha ljust innan de kikat upp över
jordkanten... Men sen så... Max 18 timmar
annars blir dom övertrötta, har jag läst.

Och att när man planterar om dem första gången
ska man sätta dem så djupt att de första bladparen
är precis över jordytan.
Det gjorde jag i alla fall med
penséerna, och det ser ut att fungera.

Nu får vi se om jag fattat det hela rätt
om det blir nåt av det här...

Utomhus är det en fortsatt grävning
av rabatten. Har beslutat att göra den lite 
längre, och den behöver inte vara så
djup, då jag tänker ha den upphöjd.

Sen har jag lite andra små märkliga
projekt på gång. De visar jag framöver
(om det blir nåt av´et)

onsdag 26 mars 2014

Hallå, kan nån hämta ögonmåttet! +böcker

Att så och plantera är ju så himla lätt.
Bara att peta ner´t i jorden...
eller?

Ånej, det är en hel vetenskap det här.

Först ska man ju ha nåt att gräva ner/så i-
jag försöker få till den fd "graven" där badkaret
legat, till att se ut som början till en rabatt.

Men när man inget ögonmått har, det har inte
jag (ni ska se när jag parkerar min bil, hehe)
så får man mäta o greja.
Igår var det låååångt måttband, stenar, pinnar,
stängselstolpar och en grävspade som gällde.
För att det skulle bli rakt/parallellt med "gången"
mot parkeringen så fick jag dra måttbandet
i bortre änden på gaveln på huset, jäms
med fasaden och så mäta ut... ja ni fattar, det
är inte att leka med, det här ;-)

(om ni tycker som jag, att det ser förskräckligt
ut med den tandlösa grinden, så ska vi snart
få upp nåt helt nytt....)

Ja det bidde ganska bra, och godkändes av husse
(det var han som tagit ögonmåttet med sig 
på morgonen när han åkte, hahahaha)

Jag fick däremot inte kanterna så raka som jag tänkt mig,
och gnällde lite för husse om detta.
Då sa han, (han är ju så himla smart) att
om jag tar en rak spade istället för en som 
är rundad... så blir det rakt... Tänk, va fiffigt!

å va trist, grått och regnigt det är ute idag
typisk inne-dag

Nu ska jag gräva ur lagom djupt för att kunna lägga
dit från komposten och så lite ny jord uppepå.
(Undrar vilken spade? med kant? ja ni ser, vilken
djungel...
Lite förhöjd rabatt har jag tänkt, med stenar i kanten.
Kan nog bli bra...


Till hjälp för att reda ut hela den här djungeln
(vitsigt, va?)
med att så och greja trädgård
så har jag två "biblar" till hjälp.
Det är Karin Berglunds bok
"Din Trädgård"
och
Lars Krantz
"Wij Trädgårdar-en vision i Ockelbo"


Boken Din Trädgård innehåller allt man vill veta om
det där gröna som ska växa där ute.
Och så är det helt ekologiskt, dvs inga kemiska preparat
förutom när det går riktigt åt pipsvängen med ohyran...

Wij Trädgårdar är ju ett helt fantastiskt ställe, nej, jag har
aldrig varit där, men deras vision om att göra en trädgård
som anpassar sig till skog och äng, det gillar jag verkligen.
Jag kan läsa o bläddra i oändlighet i denna bok.

Och så till sist, så har jag som inspiration
Tanken är att besöka säteriet under
Kamelia-utställningen. Annars får det
bli en tur i maj när sommarutställningen öppnar.

Sen finns ju precis hur mycket som helst ute på nätet...



tisdag 25 mars 2014

Egentligen skulle den heta nåt på Hassel...eller Ek...

Den här gården är full av hasselbuskage.

hassel-hannar

hassel-honor

hasselsnåret "uppe i backen" nutid. Vintergrönan vid fötterna


Så egentligen skulle gården heta nåt som Hasselbacken
eller Ekbacken. Massor av ek har vi också.
Men de namnen är redan upptagna... 


Hasselsnåret här utanför huset, "upp i backen"
på åsen, som vi säger, är som ett stort, härligt
rum.

Här inne hade barnen picknick
året runt
sommar som vinter
hasselsnåret sommartid

Hassel
hör till de äldsta nordiska träden.
Man har hittat hasselnötsskal från boplatser
från stenåldern (4000-3000 f kr)

Hasseln tillhörde guden Tius, striden och rättvisans gud
i det gamla germanska stammarns, och i Sverige
markerade hasselkäppar ägor enligt Östgötalagen (1200-talet)

Domare hade hasselkäppar, och hasselstänger omringade 
vikingarnas tingsplatser, där de bar upp snören som kallades
fridsband. Dessa fick inte brytas. Om man trängde sig in 
på lagmännens område, då blev man fredlös.

Hasselstänger kunde också användas som nidstång för att 
håna o skada fiender. Man ristade in runor som innehöll
besvärjelser, satte ofta ett djurhuvud på toppen och riktade
det mot fiendens vistelse. 

För kelterna var hasseln en av de nio
heliga träden (björk, ek, rönn, al, alm, ask, pil och idegran)
På Irland var hasselskogarna heliga. Nio hasselträd växte
kring Connlas källa, med kunskapens källa lik Mimers
brunn i Norden.

Hasseln tillägnades Åskguden Tor, och där eken lockade
blixtar, så skyddade hasseln mot åska, eld och vind.

I kristen tradition så var det tack vare att Maria under ett åskväder 
i Egypten tog skydd under en hassel. 
Därför sägs hasseln ha kraften att skydda mot åska.

Att plocka hasselnötter har varit ett stort nöje och en inkomst
för många under många hundra år.
Redan på 1500-talet exporterades stora mängder
hasselnötter från Sverige.

Veden är hård och stark och användes till t ex handtag.
Roten har blivit korgar och redskap
Bladen har använts som bakteriedödande och sårläkande
omslag och blomman, knoppar och hängen, har malts till nödmjöl.

Hasseln används till att göra slagrutor, som man kan hitta vatten med...

Och så en bonus:
Man går baklänges till hasselbusken på midsommarnatten, skär
en gren bakom ryggen och uttalar ramsor.
Gör man det rätt, så kan grenen sen fördriva häxor, framkalla
regn, hitta vatten, malm, skatter, tjuvar och mördare.

Och så är det ju så gott med hasselnötter.



 

måndag 24 mars 2014

Alla är vi barn i början...

Fick en idé i natt ( ni vet hur det är när man vaknar mitt i natten och 
man börjar tänka... kreativiteten flödar )

Så klart man måste ha en ritning på sin trädgård.
Efter lite googlandes här på morgonkvisten
(jo jag kunde somna om till slut)
så hittade jag Gardenas sida för sprinklerbevattning.
Där kunde man rita sin trädgård.

Oj vad det var roligt!
Oj vad det var svårt att få till det...
Måtten har jag noll koll på,,,
så det bidde som det bidde

de där bruna korvarna är de blivande rabatterna

det blåa är den blivande vattenspegeln

Har fått en jättestor cementring som 
ursprungligen är tillverkad i det 
gamla cementgjuteriet som låg
på andra sidan vägen.
Det var grannen som undrade om jag
ville ha det.
Tror sjutton det!

Nu tänker jag mig en pöl med vattenväxter
och ett vattenfall som kommer ner där i den
från en kulle.
Kullen är ursprungligen en rot från en 
jättebjörk som täckts över med gräs o jord
sedan 1995, stormen -95, då björken föll.

Det stora gröna ner till vänster ska föreställa
hasselbusken, den enorma med ett rum mitt i.
Sen är det lite buskar (rosor, syren, schersmin mm)
lite här o där.

En liten "hint" alltså, hur det ser ut här hos mig...


söndag 23 mars 2014

Våren ? ! ?



Alldeles utanför lilla stallet hittade jag de här bellisarna.
Jag blev helt chockad, för jag hade aldrig
sett såna förut här. 

Här har varit nerbetat och sen nerklippt 
men aldrig har jag då sett på maken!

Då måste det väl vara rejäl vår, eller?

För nåt år sen så hittade jag blåsippor i en söt liten ring
i syrenbusken.
I år finns ingen... tur jag hann föreviga.

Älskar bellisar. En blomma med många
minnen från barndomen.
Mormor o morfars trädgård hade stora gräsmattor
fulla av sådana på våren.

Inser mer och mer att mormor och morfars trädgård,
som låg utanför Gävle, mer och mer blir som en måttstock
för hur en trädgård ska vara.

Om jag kommer att få en sån?
Nej, det är helt andra förutsättningar här.

De hade en "vanlig" villaträdgård, med
massor av fruktträd, och morfar var
"en fena" på att beskära träd.

Mormor var den som pysslade med
lökväxter och perenner.
Däremot inga grönsaker, vad jag kan minnas...

Men massor av vinbär, krusbär, körsbär, 
plommon, äpplen och päron.
Och så bärplockningen i skogen, så klart.
Allt togs tillvara.

En rejäl kompost fanns där också.
Där tömdes kaffesumpen varje gång...
Oj vilka minnen!!!

Och så hade morfar bin.
Det kommer jag då aldrig att skaffa.
Livrädd...






fredag 21 mars 2014

Skogsavverkning... o hallon...

Nu ser vi slutet på "skogsarbetet"
efter nedtagandet av all sly och de två stora
granarna.

Jag inser, att om jag ska köra allt i kompostkvarnen, så 
har jag att göra till jul... då blir det inget
annat gjort i trädgården utom att mata och mata och mata
i kompostkvarnen...

vi tar det sista och kör i väg o lägger det i en del av vår skog. 
Där får det återgå till naturen, helt enkelt.

Visserligen har vi god hjälp av Lilleman. Han
hämtar pinnar och lägger dom i sin egen lilla
trä-samling.

Lilleman och hans trä-samling. 

Här börjar bli lite blått i backarna, blåsipporna kikar fram lite förskrämt.
Ska bli spännande att se om det har ändrat sig något i den vilda floran
i backen sen granarna försvann. De gjorde ju backen väldigt mörk
med sin skugga.  

På våren brukar det komma backsippa (vildväxande), gullviva, 
liljekonvalj och så en massa
andra fina örter som trivs på den ganska torra åsen.

För det är en rullstensås sluttning som är vår fina backe. 
Mellan två rullstensåsar finns en liten dal. Det är i den dalgång som 
också den gamla Eriksgatuleden har gått fram.

Där ligger också själva boningshuset.
Det känns lite spännande att veta att
man passerat här för så väldigt många år sen.
Gården omnämndes första gången 1540
med lederna gick här flera hundra år innan.
Man räknar med att de funnit i tusen år, alltså
långt innan Kung Magnus Eriksson passerade här år 1335
på sin Eriksgata.
Jag skrev lite om lederna på min andra blogg här

Dalen är skyddad och omges av hassel, ek, björk, al och asp. Även 
några vildrosor kikar fram nu när vi har röjt.
Tyvärr fick det gamla körsbärsträdet stryka med i röjningen,
för det var i stort sett dött och riskerade rasa.
Synd, för det brukade ha några små blommor i toppen.
Men man måste tänka på säkerheten också.
Kanske köper vi ett nytt körsbärsträd?

Här finns också mitt växthus. Det följde med i köpet
för mer än tjugo år sen och har aldrig varit riktigt helt.
Här har hallonbuskarna flyttat in, och vägrar flytta ut igen...
Så 
det blir stora, tidiga hallon varje år istället.




tisdag 18 mars 2014

Chockartat uppvaknande?

Igår packade jag upp mina övervintrade växter, de som följt med från ön.

De har stått inpackade i tunt frigolit (sånt man har under laminatgolv)
och isolering. Ovanpå jorden har ett lager halvkomposterat löv o gräs
legat.

Nu ska det bli hur spännande som helst och se ifall de klarar sig här.

Från den ena kontrasten, till den andra.

Från den karga, blåsiga ön med växtzon 1-2 med salt i luften,
till den kalla skogen i zon 5... men med världens finaste luft!

Nu står dom utanför stora stallet i österläge, och ifall det blir illa
väder så kan jag lätt bära in dom igen.
Det är + 5 grader nu och regn.
Men det är ju faktiskt ute-växter...



Vad det är?
Björnbär utan taggar
Salix
Ros (minns inte sorten nu, återkommer om den överlever)
Lavendel
Hortensia x 2
Amerikanska blåbär
Gräslök 

Vindruvan, ja jag har en sån, optimistiskt, va?
har fått flytta in i uterummet, för där var faktiskt
ganska skönt igår. Den har fortfarande ett lager löv 
mellan ytter-och innerkruka. Tanken är att den ska
planteras i större kruka sen, om den tar sig.

Jag läste nånstans att växter som man övervintrat 
oftast inte fryser ihjäl, utan dom svälter ihjäl...
Så jag smaskade på massor av vatten 
och lät löven/komposten ligga kvar så länge.

Nu får vi se framöver om det hjälpte...
Daglig tillsyn och ett finger i krukan,
ja så får det bli

Här är en bild från i somras av rosen.
Nån vet säkert vad det är för sort...



måndag 17 mars 2014

Vilda pellisar

Jag undrar om jag förköpt mig?

När jag var på handelsträdgården häromsistens
så hade de omplanterat sina pelargonsticklingar.

Jag var tvungen att köpa ett gäng.
Men den som jag verkligen ville ha,
den svarta vildpelargonen P. sidoides,
hade tagit slut. De få exemplaren som
de hade, för deras moderplanta hade dött...

Så när jag kom hem så startade jag ett eftersök
på nätet. Hittade både sticklingar och frön på ERA Garden.

Sticklingen kom efter några dagar i brevlådan, 
i fin form trots att det var några minus ute.
Planterades i en kruka som var en storlek större
än den som den kom i...

Fröna, fem små stackare, kom också. Ett har jag sått "som vanligt",
och de andra fyra ska få olika hantering enl olika tips på sådd av pelargonfrön.
Bla a hett vatten(?!?)
och bortpillande av skal... Ni skulle se hur himla små dom är...
Det blir en spännande uppgift.

I maj blir det dags att plantera om sticklingarna igen.
Då blir det lite större kruka och pelargonjord som gäller.
Sen får vi hoppas att de trivs hos oss.
Nu står de i söderfönter, och ser väldigt glada ut
(för att vara hos mig).

Minns med sorg mina pellis-sticklingar som 
frös ihjäl för några år sen, när strömmen
gått till det förråd där de stod, och de blev
helt utkylda....
Ni kan läsa om dom här på min andra blogg.

Här är en lista på nykomlingarna:
Madame Salleron 
Vancover centennial
Andersonii
Chocolate Peppermint
P. Graveolens
P. radens
P. tometosum
P. viscossimum (P. glutinosum)
Pink Capitatum
Violetta White

och så 
P. sidoides


Violetta White (hängpelargon)

Andersonii t h och Graveolens Dr Westerlund

Nedan: Vancover centennial (lönnliknande blad)
och Madame Salleron
med vita bladkanter

P. sidoides (i rosa kruka) och P. radens bakom

Längst ner P. sidoides som den kommer att bli
förhoppningsvis...







bild från ERA Garden Butiken


fredag 14 mars 2014

Att så ett litet litet litet frö...

Även jag sår ett frö eller flera. Försöker i alla fall.

Införskaffat fina så-lådor med genomskinliga lock. Såjord, pelargonjord och "vanlig" jord är också  inhandlat. Allt för att få de små liven spira och växa...
Pelargon, klockranka, pensée... 


Vad jag sått? Jösses ja, det är en hel del. Och små är dom också, fröna. Tur man har en sån förstoringslampa...

Några fröer har jag köpt på nätet. De här är från Frökungen.

  • Pensé - Pansy Black Beauty - från Sutton Seeds
  • Blåklint, Black Boy, (svart)- från Nelson fröer
  • Ornamental Tobacco Plant (vit) - från Sutton Seeds
  • Kungsljus (vit) (Verbascum) - Flush of White - från Johnsons seeds
  • Luktärt - Royal White - (vit) - från Lord Nelson fröer
  • Pionvallmo (svarta o vita) - Musical Score - från Johnsons seeds
  • Praktvädd (svarta o vita) - Mix - från Lord nelson fröer
  • Ärt, Brytsocker-, Sugar Snap (gröna...) , hög- från Nelson fröer
Nån som anar färgvariation? Black n White...

Sen har jag handlat en del på andra ställen. Det är lätt att köpa på sig...
Lite olika sallad, bönor och ärtor, Rosenvial, Klockranka, Krasse mm

Mycket som ska växa o klänga. Gillar´t.
 

Ser ni förresten mina "namnlappar"? Det är vita plastknivar som jag skrivit på med permanent tuschpenna. Bara att trycka ner i jorden sen... Inte så vackert kanske, men praktiskt, så man vet... 
Använder också brödformar till att ha sålådorna i. Bakar inte så mycket kakor nuförtiden ändå...

torsdag 13 mars 2014

Jag tänker vidare...

Jösses, ja, jag till och med drömmer om den här bloggen och min mark.
Vaknar mitt i natten "NU VET JAG" och... 
på morgonen är allt borta igen.

Man borde tända lampan, ha ett anteckningsblock o penna vid sängen
för att skriva ner alla goda idéer man får på natten.

Jag gör väl som jag brukar: ta det som det kommer.

Husse (ja det är min man som jag kallar Husse på bloggen)
och jag vi är en "hjärntrust" som jobbar bra ihop, då vi har
i stort sett identisk tyck o smak (förutom när det gäller musik).

Så vi spånar fram eftersom...

Kanske skulle jag visa det där med badkaret.
Det där som äntligen kom upp efter tjugo år i gräsmattan
och som blivit igenväxt av allt utom de vattenväxter som 
planterats från början.
Badkaret hade använts för att vattna 
kor med tidigare. Fanns här på gården när vi flyttade hit.

I botten låg massvis av stenar som plockats från åkrar här
"bakom" och så låg det stenar under kanten för att det inte
skulle sjunka ner i gräset.

Alla stenar är nu borta, ligger vid husgrunden där de nog ska
stanna i nåt projekt...

Kvar är nåt som liknar nåt som en mumie legat i... eller hur?



För att förklara lite hur min hjärna fungerar, 
så kan jag berätta hur det gick 
sen med badkaret. 
Jag tänkte först att det skulle vi ha till nåt. 
Kanske till att ha den där "vattenspegeln"
med "dammprylarna" som det talas så om 
i Trädgårdsvärlden.

Så Husse tog traktorn och tog upp det ur jorden, vi baxade upp det i skopan,
(oj vad det vägde, gammalt gjutjärn tydligen) och körde iväg det till
en del av gården där vi tänkte vända på det och få ur det sista av sanden och 
småstenen som låg i botten. Plus vatten, för det var fortfarande helt och tätt.
När det så låg där upp-o-ner-på så tittade Husse frågande på mig.
Jag gjorde det kända tecknet för cut (dra handen över strupen)!
Jag hade bestämt mig för att det får vara kvar där.
Vi tar nåt annat till "vattenspegel"...
Så går det till på vår gård. Snabba vändningar. Inget blir som man tänkt.

Nu förstår ni varför en ritning och en plan bara är bortkastad tid...
Men man vet aldrig...

Nu kanske ni undrar vad som kommer att hända "där mumien legat"?
En rabatt! Det är jag i alla fall helt säker på!

onsdag 12 mars 2014

God jord och två hål i komposten.

 Hur har jag tänkt det nu då?

Tänkt o tänkt, det är nog mest känsla, tror jag.
Jag känner äntligen för att göra nåt med jorden.

En av guldklimparna här på gården, är den gamla
gödselstacken.

Tänk er hästbajs tillsammans med torv som fått legat till
sig i sisådär i alla fall minst.... *tänk tänk*... ja nog är det
i alla fall tre år. Och som längst? 
Ja då är det som ligger i botten nära tjugo år. Det ni!

Tack till de här o deras vänner för en rejäl jordförbättring
(vår sista häst o hans dambekanta)

Och till det finns en kökskompost som vi haft i tio år.
Och som legat till sig rejält i det gamla dasset.
Jo, det är godkänt av kommunen som kompostering, 
med två hål och allt. Här hamnar allt organiskt som inte
som slutstation hamnat i hundens mage.
Mycket grönsaksrester, kaffesump och äggskal.

den lilla utbyggnaden till höger om uterummet
är komposten/dasset

Det är alltså denna jord som jag tänkt använda tillsammans
med den jord som ligger i marken redan, den där med sand...

Och så har jag börjat flisa allt sly som vi tagit ner från åsen.
Kompostkvarnen är ett av det roligaste (och nyttigaste)
inköp vi gjort detta året, tror jag.

Tänk vad många ingredienser jag har egentligen. Till en god jord.

Egentligen ska man ju mäta jordens surhalt med sticka eller 
kemikalier, men jag tänker nog chansa vilt så här första året.

Blanda och ge, helt enkelt. Så och hoppas på det bästa. Gräva
och plantera och vattna och kanske prata lite med dom?


Eftersom det här med en ny blogg är mycket intressant för spammare
så lägger jag in en sån där verifiering siffra/text under en period
så kanske jag slipper få in dessa reklamkommentarer.
De är som bålgetingar...

Så ni får ursäkta det extra arbetet för att kommentera.





tisdag 11 mars 2014

Välkomna till min nya blogg.

Hjärtligt välkomna, vänner, gamla som nya.

Ni som känner mig, EM/elsamarianne sen tidigare 
vet ju redan lite om mig.

Ni andra:
Vi har bott på gården i över tjugo år nu, med en period på
nästan ett-och-ett-halvt-år där vi bott på "kusten"-
vi hyrde en lägenhet i vackra Grundsund på Skaftö i Lysekils
kommun.

Tanken var att vi skulle sälja gården och bosätta oss på ön...
men så gick det som det gick. Gården blev inte såld, och tur
var väl det, för vi längtade tillbaks som tokiga...

Så gick flyttlasset tillbaks igen. Gården hade stått o väntat på oss, 
och vi hade varit där ofta och gärna under tiden för att sköta om
gräs o snö... I december 2013 var vi här igen. Nu blir det för gott...

Själva gården ligger i närheten av det småländska höglandet, vid
nedre spetsen av Vättern, i skogen och "i denna socken trivas inga äppleträd"
som det skrevs redan i början på artonhundratalet

Växtzon 5,,, ja det är som i Norrland, det.
Snön ligger både först o sist i området.
Jorden är sandig och ibland "bôsig" som vi säger.
Som damm, som inte vill suga åt sig nåt.

Jag har inte varit särskilt trädgårdsintresserad, har inga
gröna fingrar och inget har velat växa under min vård.
Om man bortser från djur, barn och dammråttor förståss...
Där ljuger jag kanske lite. Älskar trädgårdar, men det har liksom
inte velat sig. Jag har lagt ut förmögenheter på växter, frön och plantor
under åren. Men det har som sagt inte riktigt velat sig...

Nu ska här bli andra bullar...
eller.
jag ska i alla fall försöka "hitt på nåt" av den här marken som vi har.
Mark o mark... en bit jord som är våran och som vi känner varendaste
litet skrymsle...

Då kör vi då!