lördag 14 mars 2015

Då var det väl så dags igen, eller vad säger ni?



Inte så man skäms, men visst känns det märkligt att inte blogga dagligen. Så som man gjorde i början (och i mitten och nästan på slutet...)
Det blir nästan som en hel novell denna gång, men vem vet när det blir nåt här på bloggen nästa gång...?

Det händer så mycket nu i våra liv, så att det känns snart som härsmälta i hjärnan.

Husse har nu genomgått en fjärdedel av sin behandling. Sen räknar de med att han ska vara frisk, när den sista är klar. Framåt sommarn... Det låter ju härligt. Men som allt annat, eller mycket, här i livet, så finns såklart inga livstidsgarantier på detta heller.

Det har varit en massa mer eller mindre lustiga biverkningar av den tuffa cytostatikabehandlingen.
Bl a så har han fått kramp i käkarna varje gång han börjar tugga. Så rejält att han både låtit och sett konstig ut... Efter första tuggorna så har det gått bättre.
Ont i munnen när han dricker kallt.
Och så har han hickat. Även när han sover...
Ont i fötterna
Ont i händer och stickningar när han tar i nåt kallt.
Blir rätt som det är illröd i handflator o på fötterna. Ser nästan ut som blod,...
Mycket märkligt humör, typ "Dr Jekel o Mr Hyde". (som tur är övergående)
Minnesproblem och förvirring. Kallas faktiskt cytostatika-hjärna...
Och så trött, trött, trött
Men inte nåt illamående, nåt som alla frågar om. Nej han äter med lika god aptit som vanligt (förutom krampen första tuggorna då...). Det är bra, säger dom. Man ska inte gå ner i vikt...

Och...
så har han fått betydligt bättre blodvärde, som börjar närma sig normalt.
Vilket är mycket positivt, för han blir så mycket piggare (mellan trötthetsattackerna)
och övriga värden ser inte illa ut heller trots alla cellgifter som går hårt åt på systemet.

Det är bara att tacka. Det ser hoppfullt ut.

Just nu?
Ja nu sätter han lister. Ni vet, såna där som man alltid struntar i när man gjort nåt.
Lite här o där vid dörrar, bakom möbler...Ni kanske inte är såna, men vi brukar liksom tänka, att de där listerna sätter vi "sen". "Sen" brukar aldrig komma.
Nu är det alltså "sen".
Känns skönt.

Och varför nu detta arbete just nu?

Jo nu händer det där som vi varit på gång med flera gånger, fast nu är det på riktigt. Vi har kontaktat mäklare för att sälja gården. I påsk ska ett nytt tak upp, och sen kommer gården ligga ute på alla kanaler som mäklare har...

Proffsfotograf har varit här och fotograferat inomhus. Jösses vad fint det blev. Jag hade stylat med massor av tulpaner och krukrosor, städat och stått i. Nöjd!

Utomhus väntar vi med fotografering tills nya taket är på plats. Det nuvarande har legat sen 1918 och ser inget roligt ut. Håller tätt gör det, men det är inte mer heller.


Ny skorsten och ny sån fin plåthuv har vi fått redan. Känns bra. Ny luftvärmepump har vi också. Den gamla orkade inget vidare när det gick ner på några minus. Den nya bara går o går...

Varför nu detta, tänker ni. Det var ju inte länge sen vi sa att vi skulle sälja...när vi flyttade till ön...

Beslutet att sälja har vuxit fram under vintern. Den har inte varit så jobbig, men det har varit jag som fått ta den tunga biten. Husse har inte fått bära, och inte har han orkat heller. Jag har problem både med ryggen och mina artros-leder. Vissa dagar är det inte roligt... Så jag kände, att "inte en vinter till"... Och när Husse börjar jobba framåt sommaren, ja då sitter jag här själv igen.

Så blir man påmind om hur bräckligt livet är, och tänker, att en person orkar inte sköta detta själv. Varken praktiskt eller ekonomiskt. Husses sjukdom har fått oss att omvärdera vad vi vill göra, var vi vill bo. Man har ju inte eoner av tid. Visst tänkte vi, när vi flyttade hit igen från ön, att här ska vi stanna. Men Livet hade en annan riktning för oss, tror jag.

Vad händer sen då? Vart ska vi flytta? En sak är klar. Det blir närmare Göteborg. Kanske på en ö igen. Men inte samma ö som sist. Den saken är klar i alla fall.
Och jag saknar närheten till affärer, till trottoarer, till gatubelysning, till att ha grannar...
Och får jag en liten täppa att sköta så är jag nöjd...



Och katten, han blir nog nöjd bara han får ligga uppe på soffryggen och kolla på TV. Helst såna där bonde-program...
Lilleman är glad när vi är glada...

Jo just ja, Spa-resan... Den får jag berätta om nästa gång...

7 kommentarer:

  1. Livet för en, så är det ju och efteråt förstår man hur olika saker har haft en mening.
    Hoppas ni får huset sålt fort nu så ni kan gå vidare till nästa etapp!

    SvaraRadera
  2. Ni har haft det väldigt tufft ..man kan nog inte förställa sig det om man inte har upplevt det ..hoppas det nu går åt rätt håll så ni får rå om varandra länge än
    kramar till er
    Rosa

    SvaraRadera
  3. Så trevligt att höra från dig igen, har varit lite orolig så där. Trots allt låter det hoppfullt och det verkar finnas en hel del energi hos er båda, det är glädjande! Och att flytta igen är väl uppiggande och bra, det måste vara tungt med en gård. Men det var ett bra beslut då och ett bra beslut nu, det är väl så man får se det. Så kan ni rå om varandra lite mer kanske.
    Ha det så gott, hälsa husse, klappa vovve och kisse!
    Kramar
    Agneta

    SvaraRadera
  4. Tufft läge.
    Visst känns det väl bra när man tagit beslutet och gott att ha förmåga att anpassa sig efter situationen. Roligt att höra av dig. Du var ju så flitig bloggare för nåt år sen. Hoppas allt går bra med husse och planerna .
    Varma kramen Anette

    SvaraRadera
  5. Åååå så kul att få höra av dig...
    Förstår att resan är och har varit tuff men så härligt att få läsa att det går i rätt riktning!

    Hoppas att ni hittar det boendet ni är ute efter, det finns många fina öar närmre Göteborg, Lycka till med försäljningen

    Kramar Sandra

    SvaraRadera
  6. Det låter positivt för husse, så skönt! Säkert klokt att skaffa ett enklare boende. Hoppas att ni hittar en ny trevlig ö.
    Och ja, vi vet hur det är med lister...

    Kram Agneta

    SvaraRadera
  7. Kikar in och tänker på er. Hoppas allt går bra. Många kramar från Josefine

    SvaraRadera

Jag skulle bli så glad om du som kikar in lämnar några ord här