fredag 8 maj 2015

Att känna någon utan o innan, och lite annat...

Kände att jag borde försöka få lite liv i den här bloggen igen. 
Nu börjar det i alla fall bli lite grönt ute...

Gullviva.
Vi har backen full här.

Det bästa med att bo i en "hög växt-zon" är att alla andra har full blomning medan vi knappt ser knopp än. Man får liksom uppleva grönska och blommor mycket längre. Det räcker att man tar en tur till "stan" två mil bort, så har det nästan blommat över där.

Lite trädgård har jag i alla fall "fått gjort" i dagarna.
Har putsat lite på rosorna. De ser ut att må fin-fint efter vintern. T o m den som jag trodde var död visar lite livstecken längst ner.

Jag har petat ner lite sockerärtor och jag har fått ner några gamla så-band som jag tror är persilja o nåt annat (borde lära mig att notera mera), och den nya rabatten framför huset ser ut att trivas med tulpaner på väg upp.

Har fixa ännu en kompost av galler, och flyttat över lite av det översta så att det som komposterats i botten på den gamla går att komma åt.

Nu är det bara vinterkomposten som ska ordnas. Drar mig lite för det, faktiskt. Gamla utedasset, ja ni fattar. In bakom och dra fram och greja. Hushållsavfall från hela vinterperioden. Inte kul.

Minns ni mina sådder i höstas? Jag sådde en massa frön från både perenner och två-åringar, som sen fick stå ute i ur o skur över vintern. Det enda skyddet var hönsnät, så att inte fåglarna skulle ta frön.
Det har kommit upp massor av små. Tyvärr så har vintern tagit bort en del av vad jag skrivit på stickorna, så det är liksom lite hemliga sådder. En hel del okända frön som jag samlat i Tyskland har också börjat spira.

De som syns här är japansk vallmo "Pacino". En söt liten limefärgad vallmo. Visste inte att det skulle bli så många... Fröna var så pyttiga, så jag bara slängde på lite.

Nu funderar jag på hur jag ska gå vidare med småttingarna. Delning och omplantering sen, tror jag.

Mår bra trots att de stått i skogen hela vintern utan täcke...

Hur det är annars då?
Tackar som frågar, typ fördjävligt... ;-)
Men det är bara att bita ihop och fortsätta framåt.

Husse har, efter en period med dåliga värden (kalium/kalcium) efter att hans mage packat ihop, fått tillbringa hela påsken på sjukhus. Under tiden höll jag hus o mat för de som bytte vårt tak. Och mycket av tiden gick åt att hämta ditt o datt som behövdes. Vet inte hur många vändor jag körde med transporten för att hämta virke, plåtar osv. Och så köpte jag givetvis fel och fick åka och byta. Typiskt mig. Som tur var så hade jag svärdottern med som sällskap och bärhjälp, annars hade det aldrig gått.

Husse försökte vara arbetsledare via telefon från sjukhuset, men han var i så dåligt skick att vi mest var lättade att han var ur vägen här hemma.

De fullkomligt proppade i honom näring och olika dropp-varianter för att fylla på det som saknades.

Husses påsk-mat.
Kalorispäckad näring
direkt in i blodet via den in-opererade porten
som sitter uppe vid axeln.
Sen fick han äta lite. Det tyckte han att det kunde lika gärna kvitta. Han saknade sillen och grillen, men egentligen mådde han nog ganska pyton hela tiden.

Stekt ägg. Den nya varianten enl Lidköpings Sjukhus. Man slipper stekpannan.
Bara att slänga i ägget i lite kokande vatten. Praktiskt.
Rödbetor i pluralis, dvs två stycken skivor.

När han kom hem på onsdagen efter påsk, så var taket klart! Om han var nöjd,,,? vad tror ni? Såklart han var nöjd, men givetvis hittade han petitesser som han kunde gnälla på. "såskullejaggjort/integjort". Men nu var han inte här, och de var proffs som lade det, så...

Nu har han gått igenom halva perioden cellgifter...
men...
för några dagar sedan så genomgick han en undersökning där de skulle kika igenom resten av hans tjocktarm, den de inte kunde kolla i höstas pga att tumören satt i vägen. Och jag var så klart med vid koloskopin och tittade.

Hela husses tjocktarm live i färg. Varendaste lilla bit. T o m Y-kopplingen där de kapat tarmen och sytt ihop igen vid operationen. Så snyggt gjort. Imponerande hantverk.

Jag har alltså sett hur min man ser ut inuti. Den ni!

Tyvärr så hittade den en rackare lite längre ner (upp?) i tarmen som också måste opereras bort. Det fanns även en mindre sk polyp, men den kunde de ta bort genom att skära bort direkt. Så nu vet vi inte om det blir att börja om från början igen. Det tar några veckor innan de kollat proverna och diskuterat...
Vad ska man säga?

Huset då?
Ha ha, ja inte har det varit någon rusning på visningarna, precis. Vet inte om det är "location, location, location" eller priset, eller nåt annat, som är fel/ointressant. Om det vore priset så kan man givetvis diskutera, men läget är värre.
För tillfället så har vi ingen spekulant på gång, och det gör att man blir både stressad och frustrerad. Ska man jobba vidare i trädgården, plantera om, flytta o greja? Eller ska man göra en light-version och underhålla det man har?

Vi scrollar igenom Hemnet för att se om vi hittar nåt ställe att flytta till IFALL nån skulle vilja ha det här stället. Det finns massor av hus, men jag blir verkligen nojig på alla o-dränerade källare med fuktgenomslag, alla fuktiga vindar, och alla "borttagen innan visning" och budgivningar som spränger taket på vad man kan tänka sig att betala. Man kan ju få stress-utslag för mindre. Vi kan ju inte heller bara sitta still i båten och vänta ut det hela... måste ha en liten koll på marknaden i alla fall.

Fruktansvärt jobbigt för oss, som båda har en släng av kontrollbehov och kontinuitet i livet. Och så kommer detta med husses sjukdom som en anti-grädde-på-moset. Vad säger man istället? Salt på såren låter lite fel i de här sammanhangen.

Sömnen blir givetvis lidande. Tankarna snurrar. I natt somnade jag vid halv 3 och vid 6 så väckte Lilleman mig. Han är van att vi går upp då... *gäsp*

Nu har vi två visningar inbokade här. En på måndag och en veckan därpå. Det är ju en bra sak med visningar. Huset blir städat i alla fall...
Håll gärna tummarna för oss, ifall ni hinner, nu i vår-bruket. Vill ni se vårt hus på Hemnet? Här är länken