torsdag 30 oktober 2014

Det gäller att passa på...

I natt blev det rejält kallt.
-4,7 var det när jag steg upp vid
halv sju.
Då hade Lilleman tjatat en bra stund på mig
att jag skulle gå upp.
Då står han och glor på mig, viftar på svansen, 
sätter en kall nos under täcket och ser så söt
ut så man bara måste gå upp.

Så vi käkade frukost, hunden, katten och jag, och 
efter nån timma tog vi en promenad. Hunden och jag.
Lilleman blev helt överlycklig när jag tog fram
selen och flexi-kopplet- det betyder
skogspromenad.

Det var soligt, och frostigt vackert.
Det blev en promenad över gärdena och genom skogen
som tog ungefär en timma.

Helt magiskt vackert!



Efter promenaden så var det underbart skönt att 
  sätta igång pelletskaminen. Den värmer så härligt när
det blir lite så där utkylt i vårt gamla otäta hus. 
Luftvärmepumpen funkar bra, men
det blir en sån härlig värme i hela huset av pelletsen.
Vi har fläktar (luftförflyttare) som blåser in den varma
luften som samlas under taket, in till kök och sal.


 Jag letade fram garn"stuvar" dvs slattar från tidigare
stick-och virkprojekt.
Tänker mig en väst eller tröja i lapptäckesmönster.

Det är trevligt att ha ett lätt handarbete när man tittar på TV.
Jag laddar ner (inspelningsbar digitalbox fr Viasat)
serier som jag kikar på.
Just nu har jag fastnat för serien
Haven.
Som är en lite lättare variant av min absoluta favvo-serie
Arkiv X. Nån som minns?
Jag har alla avsnitt på gammaldags videoband.

Önskar mig den kompletta boxen på DVD.
Hittade den på Ullared, men lade tillbaks den igen.
Den var ju inte gratis, om man säger så...
Sån är jag. Och så ångrar jag mig sen...

 Igår fick jag ner allt vitlöksutsädet i jorden. Fyra sorter.
Köpte på Ica Maxi för ett bra tag sen och hade dem liggande i köket.
Trodde nog att de kanske skulle vara dåliga, men de var verkligen
fina, och ramslök fick också komma i jorden i pallkragarna.
Ganska bra tajmat, då kylan kom nu.

Samtidigt så petade jag ner några tulpanlökar och pärlhyacinter
i änden på en pallkrage. Tänkte att jag kanske skulle kunna ta upp
dom och ha dom inne för att få en tidig blomning i en kruka.
Men jag tänker vänta lite med resten av tulpanerna.

Grävde också ner några myntor och sticklingar från bl a rosor, lavendel,
olika buskar och rhododendron. De hade rotat sig bra sen i somras.
Funderar vad jag ska göra med de lite större rhododendron
som jag har i kruka. Gräva ner eller isolera kruka.
Det blir nog gräva ner...

Auriklerna bor i växthuset, som får hänga med ett tag till
med sin kappa av byggplast. 

Alla sommarlökar och knölar ligger nu i papperspåsar
i sågspån, uppe i trappan till vinden. 
I väntan på våren....

Nu ska jag snart så perenner också...
Det finns alltid nåt att pyssla med...

måndag 27 oktober 2014

Tänk att man ska måsta bli...

1
En etta.
är det nåt att hetsa upp sig för?

Ja för mig, då...

Idag fick jag tidningen Lantliv.
Det är ju himlarns trevligt.

Alltid kul att gå upp till stora vägen
och vittja den röda brevlådan.
Vi har ju en sk lantbrevbärare, nåt
som jag ser som en fin service för oss
lantisar.

På baksidan av tidningen satt en lapp från 
Postnord.
Postens nya samarbetspartner eller vad sjutten
de är. Eller så behövde dom göra av med lite stålar
och därför målade om alla bilar, gjorde ny logo,
nya adresser osv.

(Att ringa till brevbäraren, som man kunde göra förut,
se det går icke an längre.)

Vi har ju bott här i tjugotre år och haft samma adress.
Gården har haft sitt namn sen 1500-talet.

Idag fick jag en lapp från Postnord, påklistrad
så väl att tidningen gick sönder när jag drog bort den,
där jag ombedes skicka iväg lappen till
Lantliv för adressändring.

De har lagt till en etta efter adressen.

VAH!!!!

En etta efter vårt unika gårdsnamn. 

Som om vi har en hoper gårdar med samma namn.
Det är bara vi som har det gårdsnamnet dessutom.
Och här finns bara ett fåtal gårdar.... i vår kommundel...
hur svårt...?

Ni kanske minns för ett antal år sen, att Posten och kommunförbundet
kom överens om en sk belägenhetsadress.
Lantmäteriet och kommunen har hand om detta,
och det finns visst lag på det också.
Att adressen skulle peka på en byggnad, typ...

Det här var redan på tal i början av 1990-talet
då vi var förhållandevis nya här...
Då hade jag kontakt med posten, dvs lantbrevbäraren
och han sa då, att eftersom vi hade ett så unikt gårdsnamn
och att vårt postnummer har så få adresser, så
skulle det räcka med endast gårdsnamn och postnummer och ort.
Det har jag kört med sen ca 1995 alltså...

jag ringer Postnord och frågar... Har vi fått en etta i adressen dessutom...?

Tja, säger kvinnan på Postnord, du får väl kontakta alla som du får post
av och skriva in den nya adressen.

Här går jag i taket. Vafalls! Jag har väl för fasen inte fått en ny adress?

Så jag tackar henne för att de sabbat min tidning... och säger att jag
ringer till Skatteverket. Den adress som Skatteverket har, dvs
den som jag är skriven på, den tänker jag använda. Basta!

Efter ca 20 minuter (ja jag vet att man kan bli uppringd, men jag tänkte
att jag lika gärna kan sitta o slösurfa när jag ändå väntar)
så får jag reda på vår adress.

Jorå, det var den jag använt i 23 år. Ingen etta. Om vi ska ha en etta
efter så ska fastighetsägaren ansöka om det. Eller kommunen.
???!!!???
 Förstnämnda fastighetsägare har absolut
inte gjort det. Det är ju jag!!!
Nog är jag virrig ibland, men nåt sånt skulle jag nog komma ihåg.
Och husse, ja sånt pappersarbete ligger inte i hans 
arbetsbeskrivning här hemma, hehe...
Och kommunen har inte heller ansökt om det. Sa hon.
Om jag vill ha en etta (Nej, jag vill inte ha en etta juh... suck)
då måste jag ju ansöka om den, och dessutom måste vi skicka
in en adressändring... ja ni ser....
Jag och Postnord. Vi kommer aldrig att bli vänner på Fb.
Jag kommer inte att ändra en endaste adress till en etta i slutet.
Då ska jag ha ett papper på det först.
Och vara godkänt av kommunen
och ligga inlagt hos Skatteverket/Folkbokföringen.
Det är ju där alla viktiga hämtar vår adress...
Så det!
Och det ska inte sitta klistrat på Lantliv.

Hur svårt kan det vara 
att göra som man har gjort förr?
Lägga posten i min röda låda vid vägen, 
där det står våra båda namn 
OCH
gårdsnamnet med stora bokstäver.
Fast utan en etta då...

Och nu är vi mest nyfikna ifall våra grannar sätter ettor efter
sina adresser framledes...Alla vi tre som har lådor här----

Fler som fått sånt?
Kanske har jag fel? 
Men i så fall så tänker jag skippa ettan så länge det går.
Har gården klarat sig sen 1500-talet utan ettan så får
det gå ett tag till...

söndag 26 oktober 2014

Samlar i ladorna/Gratis =gott

Jag är en samlare, ja det erkänner jag.
Snudd på en "hoarder", en hamstrare.

Ju mer desto bättre.
Så glädjen är högt i tak när man tömmer
sina sommarkrukor.

Istället för de enstaka lökar som jag planterat
av 
gladious
doftliljor
andra konstiga liljor 

så har jag nu fått tillökning bland lökbeståndet.

Fråga mig inte vad som är vad... jag blev så till mig att jag glömde att jag skulle notera vilken sort.
Spännande överraskning till våren, alltså.
Detta är bara en liten del av vad jag hittat. Nästan hela tvättstuge-golvet
är fullt med äggkartonger med lökar... Dags att hitta nytt ställe för
min gröna hobby snart. Som är frostfritt. Vi får se vad vi kan hitte på...

På lökarna, under ett tunt skal, sitter en massa bebis-lökar.

Rejält kletiga var dom (jag vet att folk brukar
spola dom med slangen, men jag har redan tagit in
alla vattenslangar för vintern...)
så de får ligga på tork ett tag.
Sen går det nog att borsta av jorden med
en pensel el nåt... och klippa rötter o putsa till...

Sen ska de ner i papperspåsar. De ska ligga i spån
(sånt som man köper till kaninburar) och hängas i
vindstrappan. Svalt, mörkt och luftigt-

och så får vi hoppas att de kommer att blomma så småningom.
Inte första sommaren för småttingarna, men sen...

Så jag samlar... hmmm... katt-och hundmatsburkar
så att småttingarna kan ha nånstans att ta vägen
i vår.
Tar bort pappret från burkarna när de är tomma, sköljer
och kör i diskmaskinen. Samlar...

Jag har samlat frön här och där. 
Stockrosor (rosa från grannen och svarta hos vår specialsöks-tränare.)
En hel del från Tysklandsresan, lite från hemma-resor
men mest härhemma på gården.

Nu samlar jag... ,,, 
toapappersrullar.
Jag behöver massvis till kommande säsong av
luktärtor.
Färgmix (rosa/lila) av luktärtor. Ska finrensas. Det finns mer av dessa...
Samtliga färdiga luktärts-skidor har fått lämna sina frön
det är nog inte många som hunnit slänga iväg dom 
innan jag varit där och skördat.

Fina påsar har jag tillverkat också.
De hittar ni här. Jag skrev ut på oblekt papper.
Så nöjd!

Vill man ha extra fina påsar med bilder
och sånt, så finns det massor på nätet att hitta.
Googla på "seed packet free"



fredag 24 oktober 2014

Gott´cha eller nåt...

Min "nya" bil, den som jag alldeles själv hittade, provkörde, 
beställde och hämtade (betala? Nåt får han väl göra?)
är ju så himlarns bra.

Det är en Volvo XC70 Cross Country med fyrhjulsdrift och alla möjliga
finesser för att göra bil-livet enklare.
bild cargurus.com

Grön är den också. Mörkt grön.
Och ser lite så där lagom bo-på-landet-kaxigt lerig ut
just nu...


om jag skulle "go safarin´" så får jag utrusta lite till...

Har lärt mig alla finesser nu, men kunde för min själ inte
fatta varför larmet har utlösts då och då på nätterna.
Den har både larm på rutor och ett rörelselarm inuti.
(Man får komma ihåg att förbi-koppla den delen när
Lilleman stannar kvar i bilen.... )

Tror inte att det är folk och ruskar på den, bryter och har sig
på nätterna, för det skulle nog Lilleman märka. 
Han hör mer än han borde...

Men så öppnade vi handskfacket. Det var husse som öppnade det
och hittade ett musbo! 
Vafalls, inkräktare i min bil. Väck! Väck!
De/den/hen hade byggt bo av en rulle hushållspapper som jag hade där.
Jag har nämligen utrustat bilen med allehanda nyttiga prylar både här o där.
Bl a en stor hundbur i bagaget, men det var ju inte där vi hade möss...

jag tömde handskfacket på prylar, la en musfälla som betats med
whiskyost (det var den vi hade på menyn inne...)
på golvet för den funkade inte i handskfackets lutande botten

och 
imorse hade larmet löst ut igen
och det satt en liten stendöd gynnare i fällan!


Den slängde jag lågt upp i skogen, och satte tillbaks
fällan igen.
Får bara komma ihåg att ta ur den när vi ska åka.
Så inte eventuell passagerare fastnar med tårna, haha!

Ha en fin helg, ni alla där ute.

onsdag 22 oktober 2014

Nu börjar det bli som vanligt igen,,, nästan

Ja nu börjar man kunna luta sig tillbaks och pusta ut.

Husse är i gång och jobbar igen. I lite lugnare tempo, men så
väldigt mycket piggare. Blodvärdet börjar sakteliga närma sig
det normala.

Allt detta som hände fick oss att tänka många tankar
om framtiden.  

En av de tankarna var tanken om att skaffa katt.
Tokigt, va? Mitt i allt...
Jag hade träffat en trevlig begagnad katt, som var hundvan,
och ledig för nya uppdrag.
Den gillade dessutom mig. Hoppade upp i mitt knä och lade sig
utan att vi ens blivit ordentligt presenterade.

Jag berättade om katten för husse när han låg på sjukhuset, och han
sa att jag fick göra som jag ville. Han gillar katter så...



Så en fredag för nästan två veckor sen, hämtade jag
katten.
ser ni änden på det ill-gröna benet som ligger till höger. Lilleman vill att de ska leka.
Nisse är ointresserad... sitter i mitt knä o myser...

Som hette Fighter. Vilket namn, va? Inte kan jag ha en katt som heter så.

Så han döptes om till Nisse. Han hade hetat Nils i ett tidigare liv...
eftersom vi var åtminstone fjärde familjen, förutom katthemmet, som
han bor hos. Vi undrar varför han blivit omplacerad så många gånger.

Det funkar ju hur bra som helst. En kastrerad herre i sina bästa år ((?)
som är jätteduktig med att gå på lådan. Sover uppe på
mitt klädskåp på dagen och i min säng på natten.
Snäll, rar och mycket kelig.
Han håller sig undan för Lilleman, men
ligger kvar (under lätt protest) då han ligger i mitt
knä och Lilleman vill känna efter hur mjuk päls han har,
om han ätit nåt senast och om han är kittlig på magen.
Blir Lilleman för ihärdig, så kommer en rak höger ut och klor
landar på Lillemans nos. Första gången det hände, så var Lilleman ur spel
i en kvart, låg i hallen och såg chockad ut.

Vi har nog bara ett endaste litet problem. Eller hade...
TV-tittandet.
När jag kikar på TV så brukar Lilleman sova med huvudet i mitt knä.
Nu har katten bestämt sig att sova där. Lilleman stod ut i två dagar och
lät katten ligga i knät. Men sen...
sen satte han sig bredvid mig i soffan och fullkomligt
vältrade sig ner i mitt knä. Katten blev klämd under, och for iväg som 
utskjuten ur en kanon och upp på klädskåpet-
sen dess ligger hunden i mitt knä och katten ovanför oss, på soffans ryggstöd.
Sen kollar vi på TV... katten och jag, medans hunden snarkar.
Ibland så sliter jag mig loss och hämtar luft. Det blir väldigt varmt...

Lilleman älskar min vita filt. Den får han inte ligga på. Men vem vill ta bort den nu?

Vi har det mysigt här ute i skogen, med regnet som slår mot rutorna.

Trädgården får vänta. Jag har lite lökar som ska ner, finns tid ännu,
och lite knölar och lökar som ska upp... och förvaras tills nästa år.
Och så tänkte jag mig att så lite perenner som får vara ute hela långa
vintern. Och så, om jag orkar/har lust så kanske det blir några
grunder för nya rabatter.





söndag 12 oktober 2014

Att nästan falla ner i det hemskaste hemska

När livet tar en vändning som nästan får en att falla rakt ner, så hjälper det ibland lite att ha en trädgård att kunna gå ut till. Även om hösten har kommit och nästan allt är utblommat.

höstens sista riddarsporrar

Det var precis vad som hände oss.
Att nästan falla rakt ner i det hemskaste hemska.

Min man har under en ganska lång tid känt sig ”sisådär”. Lite allmänt trött och håglös, och eftersom han arbetat borta under veckorna och bara varit hemma på helgerna, så har vi båda trott att det berott på de långa veckorna hemifrån med oregelbundna arbetstider.

Men den senaste tiden blev det bara värre och värre. Fredagen då han kom hem och slocknade i soffan efter att bara orkat en liten bit av smörgåstårtan (redan här borde jag blivit fundersam…).
Lördagen tillbringade han i samma soffa, framför TVn och orkade inte mycket mer. Söndagen likaså.
Så åkte han iväg på måndagen, och hela veckan, ja det berättar han först senare… fick han ta flera extra pauser under arbetet för att orka.
På fredagen kom han igen och såg verkligen trött och eländig ut. Ännu en fredag där smörgåstårtan inte orkas, och han somnar i soffan.
På lördag morgon säger jag, att så här kan han inte ha det. Ja men jag är ju bara så trött, det räcker att vila, säger han. Han har inte ont nånstans, är bara väldigt trött. Det blir bättre av vila...

Men det räcker inte. Så på lördag kväll säger jag, att i morgon åker vi till jourcentralen, basta!
På söndag morgon säger jag, att nu åker vi till Akuten, för han är grå i ansiktet och väldigt, väldigt trött. Dessutom är hans anklar väldigt svullna, och det är tecken på att hjärtat jobbar dåligt. Jag blir såklart väldigt orolig-
 
Så kommer vi upp på akuten, och får vänta bara ca två minuter innan vi blir inropade till sköterska som ska utvärdera prioriteten av ”fallet”.

Hon ser direkt att min man är väldigt blek, och tar omgående ett blodvärde och ett EKG. Blodvärdet (HB) är 48!!! Det ska vara minst 130…
Han har dessutom en snabbsänka på ca 50, och lite feber (ca 37,5). En massa prover tas, och vi får ganska snart träffa en läkare, som omgående lägger in honom på en vårdavdelning (akutvårdavdelning) där ännu fler prover tas. 
Jag åker hem för att plocka ihop lite grejor och låta hunden få komma ut och äta lite. Sen åker jag upp igen.
På natten får han feber. Nästan 40 grader. Och sänkan (CRP) går upp till 319!!! Dessutom har han hjärtsvikt!

Han får flera påsar blod, och ligger nu och skakar i sängen av frossa, och är knappt kontaktbar. Frågar sköterskorna vad som händer, och de säger att han ska flyttas till Hematologen, dvs ”blodavdelningen”. Här börjar det bli riktigt otäckt. Vad är det med hans blod? Vad händer?

Han flyttas upp till Hematologen, han får fler påsar blod och man sätter även ett bredspektraantibiotika intravenöst. Man vet inte vad som orsakar allt detta, men misstänker en blödning någonstans i kroppen, som orsakat blodbristen. Det har stått o läckt nånstans, kanske under en längre tid. Man skulle behöva göra en sk gastroskopi, men kan inte utföra den pga att min man är i så dåligt skick. De blodpåsar han får hjälper inte särskilt mycket, blodvärdet går upp bara ytterst lite. Febern ligger vid 40 grader. Sänkan fortfarande hög.
Jag åker fram och tillbaks till sjukhuset, och på torsdagen, fem dygn efter det vi kommit till sjukhuset, säger en läkare:
"Jag är ledsen, men vi vet inte vad som orsakar febern och vi kan inte få ner den”
Här kan jag ärligt säga, att mitt hjärta nästan stannade.
På fredag morgon får han tid till en sk datortomografi. De ska undersöka hela torson, dvs från halsen ner till…
Några timmar senare så kommer hematologens läkare in till oss (makens yngste son m flickvän har kommit upp från Göteborg)
och säger att en kirurg ska komma upp o prata med oss. Vi får alla ”stenansikten”. Min man är fortfarande mycket dålig, men när kirurgen kommer och förklarar vad de hittat, så blir allt annorlunda.

Man har hittat en stor abscess, dvs en samling av var, inne i buken. Orsakat av ett hål i en tarm. Hålet har läkt, men abscessen växer och orsakar infektionen. Hålet har tidigare orsakat läckaget av blod.Han ska flyttas till avd Kirurgen

Varför har man inte märkt detta tidigare?
I vanliga fall har man ont i magen. Det har han inte haft.
Alls. 
I vanliga fall har man blod i avföringen. Det har han inte haft.

Det är alltså detta som orsakat allt elände.
Nu vet man.

Med hjälp av ultraljud kan man nu sätta in en stor slang direkt genom buken in till den här stora abscessen, punktera den och låta innehållet rinna ner i en dränageslang ner till en påse. Man får ut ca 8 dl… och det fortsätter att rinna i flera dagar.
Man spolar slangen flera ggr dagligen, han får ett specifikt antibiotika anpassat för de bakterier som man hittar, och han får flera påsar blod.

Nu börjar man känna igen sin man… Värdena börjar stiga/sjunka och till slut, efter ytterligare en vecka på sjukhuset, så börjar man se ljuset.
Däremot så 
vet man inte om hålet orsakats av tumörer (nåt man inte kunnat se på datortomografin)
så man gör en gastroskopi (man kikar ner i matstrupe och magsäck). Där kan man inte hitta nåt. 
Nu går det inte att spola dränaget längre, slangen har antagligen trillat ur abscessen, men eftersom han haft den i en vecka, och det kommit ytterst lite de senaste dagarna, så tar man ut slangen. 
Han får åka HEM!!!
med järntabletter, två veckors sjukskrivning, en uppmaning att strunta i de största stekarna, och låta magen läka för att kunna göra en sk koloskopi, dvs man går in och kikar på tarmarna ”nerifrån".
Den ska göras i mitten på november, och då ser man hur allt läkt, ifall det finns tumörer och ja, sen vet man.
Hjärtsvikten, som han fick då blodbristen och infektionen gjorde att hjärtat fick jobba så mycket mera och som orsakade de svullna vristerna, är borta, och vristerna är normala nu.

Hur han mår nu? 

Ja det är som att ha fått en ny man ;-). Lite trött, lite otränad, mycket glad och tacksam. Tacksam för att få komma hem, och den otroligt fina omvårdnad han har fått på KSS Skövde, avdelningarna Akutvård, Hematologi och Kirurg avd 54 av all den duktiga vårdpersonalen och läkarna. Jag vill också berömma dem för att de verkligen tog sig tid att svara på alla min frågor (min utbildning gjorde väl att jag var liiiite för frågvis, med uttryck och allt…)

Han har läst och godkänt detta inlägg. Det har tagit emot lite att berätta vad som hänt, men nu så...