måndag 29 december 2014

Up´s and down´s och limbo...


Nu är det liksom lite dags att jag går in här och skriver lite igen...
så här i de sista skälvande dagarna av året 2014.
De flesta av er vet ju vad som hänt oss här i familjen.

Hänt sen sist?

En låååång veckas väntan på att den stora operationsdagen skulle komma.
Vi pratade och pratade, vi var tysta och funderade och vi enades om att
det allra bästa är att gå vidare som vanligt... Det blir som det blir.
Självklart var vi båda oroliga inför operationen.

Inskrivningsdagen var på måndagen, och på tisdag skulle han
infinna sig på avdelningen igen för att förbereda för operation tidigt
onsdag morgon.

På inskrivningen fick vi prata med läkaren, kontaktsjuksköterskan
(alla som har tarmcancer får en egen sköterska som har koll på allt
som ska hända, och som man kan ringa när man undrar över något)
narkosläkare och sjukgymnast, som berättade vad som skulle hända.

All den här informationen kändes väldigt bra, för inget "hymlades med"
utan det var raka puckar.
Vi fick t o m se tumören på bild... Inte nån rolig grej, den där...

Mellan de olika mötena, så passade jag på att kolla mail
och Facebook (ja jag vet, jag är dålig på att f-booka)
och då såg jag nåt väldigt trevligt.

Två övernattningar med frukost, en middag, Spa-inträde mm mm

En Facebook-tävling (jag som så väääldigt sällan tävlar, och verkligen
inte på Fb) där man skulle svara på frågor om olika resor
hos Risskov resor.

Vi har tidigare åkt med Risskov och varit väldigt nöjda med deras
hotell-paket. Och nu ska vi få åka på SPA!!!
Det har jag aldrig varit. Vi har pratat om det, men ni vet hur det är...

Och nu så ska vi alltså ha en underbar tredagarsvistelse på detta vackra ställe.
Vi har ännu inte bestämt när vi ska åka, men resan (värd ca 3600 kr) gäller
hela 2015!



Kunde det komma lägligare? Jag som aaaaaaldrig brukar vinna!

Nu när vi ändå bara går och väntar och väntar.
Nu väntar vi på att få besked ifall husse kommer att
få cystostatika det närmaste halvåret. Besked efter fyra
veckor, sa dom. Nu har det gått två...

Operationen gick hur bra som helst (enligt läkarna).
De tog bort en stor del av tjocktarmen, en del av 
tunntarmen (den som legat emot stället där tumören var)
och så tog dom bort hålet där dränage-slangen gick in och tömde
abscessen i buken (läs om det här). Man är rädd att cancercellerna
har tagit vägen ut i buken genom det hålet, så det skärs bort en stor
del av vävnaden runt hålet också.

Så hade han en sk epiduralblockering, en ryggmärgsbedövning, men
den hade hoppat snett, så istället för att vara smärtlindrande efter operationen,
så bedövade den andra sidan av buken, den o-skurna, och så neråt benet...
Fel sida var liksom avstängd, och visst hade han ont efteråt... såklart.
Men epiduralen fick sitta kvar ändå, alltid hjälpte den väl nått, sa dom...

Sen gick allt så väldigt bra. Han var uppe och "sprang" med sin
gå-maskin, med slangar hängande och slängande och (epidural-maskinen
på en stång och slang in i ryggraden,  och kiss-påsen 
som hade en slang direkt in i urinblåsan genom
huden,  istället för en sån vanlig kateter. Och så lite
smått o gott/ vätska+näring i vanliga påsar till blodet)

Efter några dagar så fick han komma hem. 
Allt funkar som det ska. Han äter som vanligt. Lite mindre
portioner kanske. 
Men han får inte bära mer än ett kilo... så gissa vem som kämpar
o sliter här hemma nu? jo just det...hä hä...

Men yngste sonen kom upp och skottade med traktorn och snöbladet.
För här kom mycket snö, och kallt har vi också.

Men nu är alltså karl´n opererad, julen är över och vi går vidare och
så får vi se vad som väntar framöver.

Egentlige skulle jag lagt in en bild på honom när han stod i sin
gå-stol, men det blev totalförbud och censur på den, så jag visar lite
morgonbilder här hemifrån istället.

God Fortsättning och Gott Nytt År på er allesamman!

Och tack för alla snälla kommentarer och hälsningar!
Det värmer verkligen.






söndag 7 december 2014

Förb* jäv* sk*t-cancer

Nu kör vi!

Ni kanske minns husses sjukdom för ett tag sen?
Ni kan läsa om den

Vi fick några lugna veckor med en husse som var pigg
och glad och på g och i full rulle på jobbet.

Sen skulle han på undersökning, dvs en sk koloskopi.

Där fick han veta att han hade cancer.,,
tjocktarmscancer. En av de vanligaste cancersjukdomarna.
Klen tröst.

Men kanske ändå inte. En cancerform som har ganska god
prognos, beroende på hur mycket den har spridit sig.

Status nu:
ingen spridning i varken lever eller lungor (vanligaste 
spridningen)
ganska ok allmänstatus, men fortfarande lite dåligt blodvärde.
Det beror på att det läcker blod genom tumören...

Det allra bästa, i allt eländet, är att sjukvården i Skaraborg 
är helt fantastisk!
Snabba, klara besked, snabba undersökningar, underbar personal
och korta väntetider.
Redan om en vecka ska han skrivas in, och nästa onsdag så ska
mer än halva tjocktarmen tas bort. Sen ser man om det finns celler
i körtlarna. I så fall väntar ett halvårs cystostatika-behandling.
Två veckor efter operationen vet man det.

Hur han mår annars? Han är ganska cool, om jag får säga så.
Så klart det känns att få beskedet, men han ser realistiskt på det.
Ingen nytta med att bryta ihop. Bättre att se framåt och må så bra
man kan... 
Jag då?
Vete fasen... 
Jag har ju ett mega-kontrollbehov, så jag är med och styr o ställer, 
och är glad att sjukvården ser det som positivt att anhöriga är med
hela vägen.

Helgen har ägnats åt att umgås, bara vi två (tre...nej fyra med katten och hunden)
Husse o hunden ligger i soffan och kollar på skidor på TV....

Igår var vi till Återvinningen med en massa skräp som jag lastat i Kapet
under veckan. 

Lite jul-igt har vi allt. En fin gran ute, med en ur-gammal belysning som
vi hittade i lagårn...
och en massa granris. Det blir fint det...



måndag 17 november 2014

Det är lika bra vi kör på...

Här kommer bilderna på det "nya" badrummet.
(Ber om ursäkt för dålig skärpa... mobbe-bilder
i all hast.)

Totala måttet på badrummet är
120 x 350 cm!

Tänk att vi fick in allt ändå.
Men ett tag trodde jag att vi hade byggt
in husse bakom duschen. Det var inte mycket 
plats för honom där bakom, när han skulle montera
och koppla slangar...






Är extra nöjd med de lådor som byggts 
för att dölja de fula rören som går
från varmvattenberedaren till duschen.

Till och med kattlådan har fått plats!

guldramen har vi beslutat att den ska bli svart också...
brickan på skåpet? där lägger jag mina glasögon...
dom som jag aldrig vet var dom är...

Elen är omgjord nu, inga märkliga kablar längre...
Nu är det snygga uttag som skymtar under varmvattenberedaren.




Och så några skäms-bilder.




Så såg det ut under den period som 
vi bara var här då och då.

Då vi bodde på ön och åkte
hit till gården för att antingen skotta snö
eller klippa gräs.

Sedan, när vi flyttade tillbaks, satte vi för fönstret 
(utanför är en utbyggnad)
och satte upp guldramen med parfymerna där.

Lite snyggare handdukar,
mattor och duschförhänge
och skåpet och de förskräckliga
tandborstmuggarna hade åkt ut.
Men ändå inte roligt...


Nu är jag nöjd.

I morse diskuterade vilket som skulle bli vårt nästa projekt...

Vi kom fram till att en rejäl städning inte skulle vara fel.
Jösses vad man stökar till i resten av huset när man 
gör såna här grejor.

söndag 16 november 2014

Litet? men inte trångt

Nån mer än jag som tycker att helgerna är alldeles för korta?
De här timmarna går ju så fruktansvärt fort.

Visserligen så är ju fredag kväll till måndag morgon
en hel massa timmar, om man räknar på det, och 
som del av en vecka så är den ju förhållandevis
stor.

Men det går ju så FORT!!!

Lite hinner vi allt med. Ändå.

Denna helgen ägnar vi åt att få färdigt vårt badrum.
Det är lite överkurs att kalla det badrum.
Det är ett före detta skafferi som byggdes om på sextio-talet
och har innehållit en dusch, toa och handfat. 
Så det är ett litet, avlångt utrymme.

Med en alldeles förskräcklig blommig tapet.



Det har gått åt några helger. Vi började med att måla väggarna.
Det har gått väldigt lätt och bra att bara måla över
den gamla våtrumstapeten och våtrumsväggen. Vi valde att använda
en våtrumsfärg, som bröts i en ljust turkosblå
nyans. Robin eggs blue vill jag kalla den.
Syns inte så bra på bilden här ovan, men i verkligheten
är det exakt en sån nyans som jag önskat mig.

Robin eggs från freepic.com

Mattan, som heter Sympatex, är mjuk och
formbar, och lagts ovanpå våtrumsmattan.
Perfekt, eftersom badrummet fortfarande är
våtrumssäkert, med den gamla mattan 
och våtrumsväggen kvar.


Så har vi satt in en duschkabin som vi hittade på Blocket.
Helt ny, bara öppnat paket.  

Det var en upphöjning i golvet under våtrumsmattan
 vid den gamla duschen, så
kabinen byggdes på en avsats av trall
för att få ett rakt golv.


Ny toalett inhandlades på Jula.
En liten förhöjning i botten tillverkad av en ekskiva,
höjde sitthöjden 4 cm-
En låg toa är väldigt obekvämt för
oss, då vi båda har höftledsproteser.

Handfatskommod som vi köpt för många år sen på Ikea,
 och som stått ouppackat i en bod,
med ett 80 cm brett handfat i porslin.

Skåpen är Bestå från Ikea, som egentligen är
en förvaring för DVD o sånt, men har den fördelen
att de inte är så djupa, endast 20 cm.

 Perfekt i ett trångt badrum.
Vi har Bestå förvaring i salen också, till TVn
och som sideboard.

 Ny el, ny lampa, 


ett nytt badrumsskåp
med led-belysning.


Ni får se lite i alla fall....


Mer bilder nästa inlägg, och så en "före-bild"...




onsdag 12 november 2014

Att se på löv på ett nytt sätt. +perenn-sådd

Man kan köra strutsvarianten, dvs låtsas att det inte finns.

 eller helt enkelt ta av sig glasögonen helt...
så att man inte ser...

Trots alla försök att undvika dom, så finns dom där lik förbaskat-

höstlöven.

Vackert färgade och snygga där dom hänger på träden.
Inte fullt så roliga där på marken...

Våra backar är fulla av ek, lind, asp och hassel, och 
alla har dom löv...

I många år så körde jag strutsvarianten, för jag visste att
även om man krattade upp dom, så kom dom tillbaks,
eller kanske inte just samma löv, utan en nyare generation.
Det har sett ut som f-n här ute...

Men i år!

Nu har jag sett på löven med nya ögon.
Det var då jag läste om att man kunde kratta ihop löven, lägga
dom i en plastsäck med hål i botten, hälla på vatten, knyta ihop
säcken, ställa undan och
Vips! (kan man säga vips om det tar ett år?)
så har man fin lövmull.



finns det nåt bättre än en spångrep (som varit i stallet) att ta upp löv med?

Kolla uppe i backen, under eken. Där har jag att göra... eller inte...

Så nu gör jag så här.
Eller jag har i alla fall börjat.
Är ju inte precis känd för min uthållighet om man säger så...

Igår blev det en säck. Och idag en till.
Det går i måååånga löv i en svart sopsäck.
Trasiga svarta säckar har jag av någon anledning sparat på,
men det grämer mig att jag skurit upp alla köpe-jord-säckar
så att de inte går att använda till detta...

Not till self: inte skära sönder jordsäckar nästa år, bara öppna upptill

Det känns liksom lite roligare/lättare/ekonomiskt nu.
Resten får husse köra till småbitar med gräsklipparen.
Masken ska ha mat i vinter också.

Lilleman har hållit mig sällskap under tiden ute, men han har haft lite problem
med att katten varit ensam inne, så han har varit och lyssnat vid dörren lite då och då.
De är nu nästan bff:s nu. Eller i alla fall typ goda grannar.
I natt sov Lilleman i husses säng (husse jobbar borta)
och katten vid mina fötter.
Det är väl grannsämja om något?

Har också, äntligen, fått ner perennfröerna i/på jord.
Ovanpå har jag vermiculite, nåt som är vulkaniskt och ska hjälpa
det lilla fröet att inte bli dränkt i den fuktiga jorden.
Man kan ha grov sand också, men eftersom jag hade köpt
ett antal vermiculite-påsar till ett bra pris, så bidde det sånt på.
Jag har hönsnät över för att inte pippifåglarna ska tro att det är
nåt dom kan äta... får hoppas att det håller dom borta i alla fall.
Nu får dom stå så här över vintern.

Tycker ni att jag har för få pinnar?
Hmmm, det beror mest på att jag har alldeles för mycket fröer
och för få pinnar hemma...
Det har liksom blivit "bredsådd" i flera "krukor", 
så får jag dela och plantera om sen till våren,
om det bitt nåt.

Har sparat lite fröer till vårsådd också. Ifall det, som sagt, inte blir nåt här.
Men det är bara egna fröer, och sånt som jag "fått/hittat" på andra
ställen. Det enda som jag köpt är kroll-lilja. 
Skulle sått dom tidigare, men glömt bort dem...

Vänstra backen är lavendel, olika liljor (jo det ska bli lökar av fröna är det tänkt...) mmmm
till höger är perenner (stockros mm) som såtts tidigare, men med perlite istället för vermiculite.
Perliten har blivit grön av alger o mossa. Några av stockrosorna har redan kommit upp och flyttats till en rabatt.
Ser ni vad som är över den backen? det är en gammal korg till en frys som vi slängt...

torsdag 6 november 2014

Annorlunda, vitt, film och att jordslå

Igår var det mörkt och blött.
Idag är det vitt och ...blött. Och kallt...

Så kom den alltså, den första snön.

Eftersom den här bloggen egentligen skulle handla
om "grönt", trädgård, men nu också innehåller
lite annat smått o gott från mig, så kommer
det som handlar om trädgård/grönt att se ut så här



Det dalar fortfarande ner vita saker, snöflingor,
men det är så där på nollan.
Det är nästan två centimeter på sina ställen, och det har liksom
klistrat sig fast på saker och ting.
De där sakerna som man alltid glömmer att ta in.

Så som lövräfsa, lövkorg (jag skulle räfsa lite, hade jag tänkt...)
och så de två stolarna och bordet som står precis här utanför.
De där som vi använt trots att det varit sen höst...
Men kommer vi att sitta där i vinter?
Tveksamt...

Och så en liten film på Nisse.
Han ligger på matbordet...
på husses plats när han inte är hemma.
Och kollar in fåglarna ute...

video


och Lilleman sover i mattes säng framför pelletskaminen.
Han har grävt fram mina kuddar...



Och jag?
Jag har tänkt mig en liten stund i soffan, med virkning och 
kanske lite TV-serier...

Igår gjorde jag i ordning för att så perenner ute.
Lådor med små plastkrukor med jord i.
När jag sått, så kommer jag att ha lite 
vermiculit ovanpå. Nät över för att inte
fåglarna ska tro att det är mat...
och så ska de stå i ett hörn av trädgården,
där jag har kompost och lite jordhögar.

De ska stå ute hela vintern.
Ska bli spännande att se om det blir nåt.

Stockrosorna som jag sådde för någon månad sen
 har redan kommit upp lite,
och även ramslöken som jag satte tillsammans
med vitlöken.

Hallonen, mitt gissel, som stod i växthuset,
grävde jag upp för ett bra tag sen.

Inte visste jag var jag skulle gräva ner dom,
så jag satte ner dom i en stor tunna med vatten.
Igår hällde jag ur vattnet, och tittade noga på dem.
De hade redan fått fina ämnen till skott, så
jag "jord-slog" dom.

Lilleman hade redan grävt ett rejält hål i grovkomposten,
den äldre delen, så där puttade jag ner rötterna, lade
buskarna mot marken, hällde över jord, lite 
täckbark och så en massa löv.
Nu får vi se om de är pigga framåt våren
och kan grävas ner på en bra plats...



måndag 3 november 2014

Då var det så dags...

Ser på SMHI-appen att vi väntar snö i veckan.

Det var väl på tiden. Lika så gott att det kommer, 
så man vänjer sig.

Nu när vi ändå har vintertid, tänker jag...
Och frost har vi ju haft redan, tack för det...



Vintern här ute på gården har varit betydligt värre
under åren.

De där vintrarna med stora drivor, låga temperaturer
och skyhöga el-räkningar.

Frysta vattenledningar och otaliga strömavbrott.

De är nu i stort sett utrotade.

Peppar peppar.

Men vi har skaffat ny luft/luftvärmepump
som ska vara avpassad för den Svenska Vintern,
inte som den gamla som stånkade och gav upp
när det var kallare än -2.

Det blir andra vintern för pelletskaminen.
Den är det bästa som hänt oss (värme-mässigt).

Elledningarna är nergrävda av Vattenfall, så det
där med nerfallna ledningar... ja det har blivit
stor skillnad.

Husse har äntligen fått sitt snö-blad, så han kan få 
väck snön med traktorn utan att behöva använda
skopan. 

Hund och katt är nu i stort sett vänner. Om inte bästa,
så kan man väl säga att acceptansnivån är ganska hög.
Däremot är svartsjukan påtaglig. MIN mamma!
Men katten Nisse har börjat ty sig till husse lite, det är
roligt. Och ganska skönt för mig, som är lite småtrött
på att ses som en kombinerad värmedyna och mat-maskin
ständigt.
Hund till vänster, katt till höger. EM i mitten...


 Nu gräver jag ner sticklingar och småbuskar, mindre rhododendron
och sånt, för vinterförvaring. Perfekt att använda de tomma pallkragarna
till det. De har den gamla jorden kvar, och det växer lite fortfarande-

Det ser skräpigt ut i perenn-rabatten nu, men det är populärt
med de höga, torra växterna, då småfåglarna använder dem till
sittplatser, och noppar säkert ett frö eller två....
Då har de också nära till fröautomaterna.
Det är stor åtgång på solrosfrön och fröbollar.

Hittade den här lilla  viol-vivan som har fått blommor
och t o m en anemon-knopp har jag sett...


torsdag 30 oktober 2014

Det gäller att passa på...

I natt blev det rejält kallt.
-4,7 var det när jag steg upp vid
halv sju.
Då hade Lilleman tjatat en bra stund på mig
att jag skulle gå upp.
Då står han och glor på mig, viftar på svansen, 
sätter en kall nos under täcket och ser så söt
ut så man bara måste gå upp.

Så vi käkade frukost, hunden, katten och jag, och 
efter nån timma tog vi en promenad. Hunden och jag.
Lilleman blev helt överlycklig när jag tog fram
selen och flexi-kopplet- det betyder
skogspromenad.

Det var soligt, och frostigt vackert.
Det blev en promenad över gärdena och genom skogen
som tog ungefär en timma.

Helt magiskt vackert!



Efter promenaden så var det underbart skönt att 
  sätta igång pelletskaminen. Den värmer så härligt när
det blir lite så där utkylt i vårt gamla otäta hus. 
Luftvärmepumpen funkar bra, men
det blir en sån härlig värme i hela huset av pelletsen.
Vi har fläktar (luftförflyttare) som blåser in den varma
luften som samlas under taket, in till kök och sal.


 Jag letade fram garn"stuvar" dvs slattar från tidigare
stick-och virkprojekt.
Tänker mig en väst eller tröja i lapptäckesmönster.

Det är trevligt att ha ett lätt handarbete när man tittar på TV.
Jag laddar ner (inspelningsbar digitalbox fr Viasat)
serier som jag kikar på.
Just nu har jag fastnat för serien
Haven.
Som är en lite lättare variant av min absoluta favvo-serie
Arkiv X. Nån som minns?
Jag har alla avsnitt på gammaldags videoband.

Önskar mig den kompletta boxen på DVD.
Hittade den på Ullared, men lade tillbaks den igen.
Den var ju inte gratis, om man säger så...
Sån är jag. Och så ångrar jag mig sen...

 Igår fick jag ner allt vitlöksutsädet i jorden. Fyra sorter.
Köpte på Ica Maxi för ett bra tag sen och hade dem liggande i köket.
Trodde nog att de kanske skulle vara dåliga, men de var verkligen
fina, och ramslök fick också komma i jorden i pallkragarna.
Ganska bra tajmat, då kylan kom nu.

Samtidigt så petade jag ner några tulpanlökar och pärlhyacinter
i änden på en pallkrage. Tänkte att jag kanske skulle kunna ta upp
dom och ha dom inne för att få en tidig blomning i en kruka.
Men jag tänker vänta lite med resten av tulpanerna.

Grävde också ner några myntor och sticklingar från bl a rosor, lavendel,
olika buskar och rhododendron. De hade rotat sig bra sen i somras.
Funderar vad jag ska göra med de lite större rhododendron
som jag har i kruka. Gräva ner eller isolera kruka.
Det blir nog gräva ner...

Auriklerna bor i växthuset, som får hänga med ett tag till
med sin kappa av byggplast. 

Alla sommarlökar och knölar ligger nu i papperspåsar
i sågspån, uppe i trappan till vinden. 
I väntan på våren....

Nu ska jag snart så perenner också...
Det finns alltid nåt att pyssla med...

måndag 27 oktober 2014

Tänk att man ska måsta bli...

1
En etta.
är det nåt att hetsa upp sig för?

Ja för mig, då...

Idag fick jag tidningen Lantliv.
Det är ju himlarns trevligt.

Alltid kul att gå upp till stora vägen
och vittja den röda brevlådan.
Vi har ju en sk lantbrevbärare, nåt
som jag ser som en fin service för oss
lantisar.

På baksidan av tidningen satt en lapp från 
Postnord.
Postens nya samarbetspartner eller vad sjutten
de är. Eller så behövde dom göra av med lite stålar
och därför målade om alla bilar, gjorde ny logo,
nya adresser osv.

(Att ringa till brevbäraren, som man kunde göra förut,
se det går icke an längre.)

Vi har ju bott här i tjugotre år och haft samma adress.
Gården har haft sitt namn sen 1500-talet.

Idag fick jag en lapp från Postnord, påklistrad
så väl att tidningen gick sönder när jag drog bort den,
där jag ombedes skicka iväg lappen till
Lantliv för adressändring.

De har lagt till en etta efter adressen.

VAH!!!!

En etta efter vårt unika gårdsnamn. 

Som om vi har en hoper gårdar med samma namn.
Det är bara vi som har det gårdsnamnet dessutom.
Och här finns bara ett fåtal gårdar.... i vår kommundel...
hur svårt...?

Ni kanske minns för ett antal år sen, att Posten och kommunförbundet
kom överens om en sk belägenhetsadress.
Lantmäteriet och kommunen har hand om detta,
och det finns visst lag på det också.
Att adressen skulle peka på en byggnad, typ...

Det här var redan på tal i början av 1990-talet
då vi var förhållandevis nya här...
Då hade jag kontakt med posten, dvs lantbrevbäraren
och han sa då, att eftersom vi hade ett så unikt gårdsnamn
och att vårt postnummer har så få adresser, så
skulle det räcka med endast gårdsnamn och postnummer och ort.
Det har jag kört med sen ca 1995 alltså...

jag ringer Postnord och frågar... Har vi fått en etta i adressen dessutom...?

Tja, säger kvinnan på Postnord, du får väl kontakta alla som du får post
av och skriva in den nya adressen.

Här går jag i taket. Vafalls! Jag har väl för fasen inte fått en ny adress?

Så jag tackar henne för att de sabbat min tidning... och säger att jag
ringer till Skatteverket. Den adress som Skatteverket har, dvs
den som jag är skriven på, den tänker jag använda. Basta!

Efter ca 20 minuter (ja jag vet att man kan bli uppringd, men jag tänkte
att jag lika gärna kan sitta o slösurfa när jag ändå väntar)
så får jag reda på vår adress.

Jorå, det var den jag använt i 23 år. Ingen etta. Om vi ska ha en etta
efter så ska fastighetsägaren ansöka om det. Eller kommunen.
???!!!???
 Förstnämnda fastighetsägare har absolut
inte gjort det. Det är ju jag!!!
Nog är jag virrig ibland, men nåt sånt skulle jag nog komma ihåg.
Och husse, ja sånt pappersarbete ligger inte i hans 
arbetsbeskrivning här hemma, hehe...
Och kommunen har inte heller ansökt om det. Sa hon.
Om jag vill ha en etta (Nej, jag vill inte ha en etta juh... suck)
då måste jag ju ansöka om den, och dessutom måste vi skicka
in en adressändring... ja ni ser....
Jag och Postnord. Vi kommer aldrig att bli vänner på Fb.
Jag kommer inte att ändra en endaste adress till en etta i slutet.
Då ska jag ha ett papper på det först.
Och vara godkänt av kommunen
och ligga inlagt hos Skatteverket/Folkbokföringen.
Det är ju där alla viktiga hämtar vår adress...
Så det!
Och det ska inte sitta klistrat på Lantliv.

Hur svårt kan det vara 
att göra som man har gjort förr?
Lägga posten i min röda låda vid vägen, 
där det står våra båda namn 
OCH
gårdsnamnet med stora bokstäver.
Fast utan en etta då...

Och nu är vi mest nyfikna ifall våra grannar sätter ettor efter
sina adresser framledes...Alla vi tre som har lådor här----

Fler som fått sånt?
Kanske har jag fel? 
Men i så fall så tänker jag skippa ettan så länge det går.
Har gården klarat sig sen 1500-talet utan ettan så får
det gå ett tag till...

söndag 26 oktober 2014

Samlar i ladorna/Gratis =gott

Jag är en samlare, ja det erkänner jag.
Snudd på en "hoarder", en hamstrare.

Ju mer desto bättre.
Så glädjen är högt i tak när man tömmer
sina sommarkrukor.

Istället för de enstaka lökar som jag planterat
av 
gladious
doftliljor
andra konstiga liljor 

så har jag nu fått tillökning bland lökbeståndet.

Fråga mig inte vad som är vad... jag blev så till mig att jag glömde att jag skulle notera vilken sort.
Spännande överraskning till våren, alltså.
Detta är bara en liten del av vad jag hittat. Nästan hela tvättstuge-golvet
är fullt med äggkartonger med lökar... Dags att hitta nytt ställe för
min gröna hobby snart. Som är frostfritt. Vi får se vad vi kan hitte på...

På lökarna, under ett tunt skal, sitter en massa bebis-lökar.

Rejält kletiga var dom (jag vet att folk brukar
spola dom med slangen, men jag har redan tagit in
alla vattenslangar för vintern...)
så de får ligga på tork ett tag.
Sen går det nog att borsta av jorden med
en pensel el nåt... och klippa rötter o putsa till...

Sen ska de ner i papperspåsar. De ska ligga i spån
(sånt som man köper till kaninburar) och hängas i
vindstrappan. Svalt, mörkt och luftigt-

och så får vi hoppas att de kommer att blomma så småningom.
Inte första sommaren för småttingarna, men sen...

Så jag samlar... hmmm... katt-och hundmatsburkar
så att småttingarna kan ha nånstans att ta vägen
i vår.
Tar bort pappret från burkarna när de är tomma, sköljer
och kör i diskmaskinen. Samlar...

Jag har samlat frön här och där. 
Stockrosor (rosa från grannen och svarta hos vår specialsöks-tränare.)
En hel del från Tysklandsresan, lite från hemma-resor
men mest härhemma på gården.

Nu samlar jag... ,,, 
toapappersrullar.
Jag behöver massvis till kommande säsong av
luktärtor.
Färgmix (rosa/lila) av luktärtor. Ska finrensas. Det finns mer av dessa...
Samtliga färdiga luktärts-skidor har fått lämna sina frön
det är nog inte många som hunnit slänga iväg dom 
innan jag varit där och skördat.

Fina påsar har jag tillverkat också.
De hittar ni här. Jag skrev ut på oblekt papper.
Så nöjd!

Vill man ha extra fina påsar med bilder
och sånt, så finns det massor på nätet att hitta.
Googla på "seed packet free"



fredag 24 oktober 2014

Gott´cha eller nåt...

Min "nya" bil, den som jag alldeles själv hittade, provkörde, 
beställde och hämtade (betala? Nåt får han väl göra?)
är ju så himlarns bra.

Det är en Volvo XC70 Cross Country med fyrhjulsdrift och alla möjliga
finesser för att göra bil-livet enklare.
bild cargurus.com

Grön är den också. Mörkt grön.
Och ser lite så där lagom bo-på-landet-kaxigt lerig ut
just nu...


om jag skulle "go safarin´" så får jag utrusta lite till...

Har lärt mig alla finesser nu, men kunde för min själ inte
fatta varför larmet har utlösts då och då på nätterna.
Den har både larm på rutor och ett rörelselarm inuti.
(Man får komma ihåg att förbi-koppla den delen när
Lilleman stannar kvar i bilen.... )

Tror inte att det är folk och ruskar på den, bryter och har sig
på nätterna, för det skulle nog Lilleman märka. 
Han hör mer än han borde...

Men så öppnade vi handskfacket. Det var husse som öppnade det
och hittade ett musbo! 
Vafalls, inkräktare i min bil. Väck! Väck!
De/den/hen hade byggt bo av en rulle hushållspapper som jag hade där.
Jag har nämligen utrustat bilen med allehanda nyttiga prylar både här o där.
Bl a en stor hundbur i bagaget, men det var ju inte där vi hade möss...

jag tömde handskfacket på prylar, la en musfälla som betats med
whiskyost (det var den vi hade på menyn inne...)
på golvet för den funkade inte i handskfackets lutande botten

och 
imorse hade larmet löst ut igen
och det satt en liten stendöd gynnare i fällan!


Den slängde jag lågt upp i skogen, och satte tillbaks
fällan igen.
Får bara komma ihåg att ta ur den när vi ska åka.
Så inte eventuell passagerare fastnar med tårna, haha!

Ha en fin helg, ni alla där ute.

onsdag 22 oktober 2014

Nu börjar det bli som vanligt igen,,, nästan

Ja nu börjar man kunna luta sig tillbaks och pusta ut.

Husse är i gång och jobbar igen. I lite lugnare tempo, men så
väldigt mycket piggare. Blodvärdet börjar sakteliga närma sig
det normala.

Allt detta som hände fick oss att tänka många tankar
om framtiden.  

En av de tankarna var tanken om att skaffa katt.
Tokigt, va? Mitt i allt...
Jag hade träffat en trevlig begagnad katt, som var hundvan,
och ledig för nya uppdrag.
Den gillade dessutom mig. Hoppade upp i mitt knä och lade sig
utan att vi ens blivit ordentligt presenterade.

Jag berättade om katten för husse när han låg på sjukhuset, och han
sa att jag fick göra som jag ville. Han gillar katter så...



Så en fredag för nästan två veckor sen, hämtade jag
katten.
ser ni änden på det ill-gröna benet som ligger till höger. Lilleman vill att de ska leka.
Nisse är ointresserad... sitter i mitt knä o myser...

Som hette Fighter. Vilket namn, va? Inte kan jag ha en katt som heter så.

Så han döptes om till Nisse. Han hade hetat Nils i ett tidigare liv...
eftersom vi var åtminstone fjärde familjen, förutom katthemmet, som
han bor hos. Vi undrar varför han blivit omplacerad så många gånger.

Det funkar ju hur bra som helst. En kastrerad herre i sina bästa år ((?)
som är jätteduktig med att gå på lådan. Sover uppe på
mitt klädskåp på dagen och i min säng på natten.
Snäll, rar och mycket kelig.
Han håller sig undan för Lilleman, men
ligger kvar (under lätt protest) då han ligger i mitt
knä och Lilleman vill känna efter hur mjuk päls han har,
om han ätit nåt senast och om han är kittlig på magen.
Blir Lilleman för ihärdig, så kommer en rak höger ut och klor
landar på Lillemans nos. Första gången det hände, så var Lilleman ur spel
i en kvart, låg i hallen och såg chockad ut.

Vi har nog bara ett endaste litet problem. Eller hade...
TV-tittandet.
När jag kikar på TV så brukar Lilleman sova med huvudet i mitt knä.
Nu har katten bestämt sig att sova där. Lilleman stod ut i två dagar och
lät katten ligga i knät. Men sen...
sen satte han sig bredvid mig i soffan och fullkomligt
vältrade sig ner i mitt knä. Katten blev klämd under, och for iväg som 
utskjuten ur en kanon och upp på klädskåpet-
sen dess ligger hunden i mitt knä och katten ovanför oss, på soffans ryggstöd.
Sen kollar vi på TV... katten och jag, medans hunden snarkar.
Ibland så sliter jag mig loss och hämtar luft. Det blir väldigt varmt...

Lilleman älskar min vita filt. Den får han inte ligga på. Men vem vill ta bort den nu?

Vi har det mysigt här ute i skogen, med regnet som slår mot rutorna.

Trädgården får vänta. Jag har lite lökar som ska ner, finns tid ännu,
och lite knölar och lökar som ska upp... och förvaras tills nästa år.
Och så tänkte jag mig att så lite perenner som får vara ute hela långa
vintern. Och så, om jag orkar/har lust så kanske det blir några
grunder för nya rabatter.





söndag 12 oktober 2014

Att nästan falla ner i det hemskaste hemska

När livet tar en vändning som nästan får en att falla rakt ner, så hjälper det ibland lite att ha en trädgård att kunna gå ut till. Även om hösten har kommit och nästan allt är utblommat.

höstens sista riddarsporrar

Det var precis vad som hände oss.
Att nästan falla rakt ner i det hemskaste hemska.

Min man har under en ganska lång tid känt sig ”sisådär”. Lite allmänt trött och håglös, och eftersom han arbetat borta under veckorna och bara varit hemma på helgerna, så har vi båda trott att det berott på de långa veckorna hemifrån med oregelbundna arbetstider.

Men den senaste tiden blev det bara värre och värre. Fredagen då han kom hem och slocknade i soffan efter att bara orkat en liten bit av smörgåstårtan (redan här borde jag blivit fundersam…).
Lördagen tillbringade han i samma soffa, framför TVn och orkade inte mycket mer. Söndagen likaså.
Så åkte han iväg på måndagen, och hela veckan, ja det berättar han först senare… fick han ta flera extra pauser under arbetet för att orka.
På fredagen kom han igen och såg verkligen trött och eländig ut. Ännu en fredag där smörgåstårtan inte orkas, och han somnar i soffan.
På lördag morgon säger jag, att så här kan han inte ha det. Ja men jag är ju bara så trött, det räcker att vila, säger han. Han har inte ont nånstans, är bara väldigt trött. Det blir bättre av vila...

Men det räcker inte. Så på lördag kväll säger jag, att i morgon åker vi till jourcentralen, basta!
På söndag morgon säger jag, att nu åker vi till Akuten, för han är grå i ansiktet och väldigt, väldigt trött. Dessutom är hans anklar väldigt svullna, och det är tecken på att hjärtat jobbar dåligt. Jag blir såklart väldigt orolig-
 
Så kommer vi upp på akuten, och får vänta bara ca två minuter innan vi blir inropade till sköterska som ska utvärdera prioriteten av ”fallet”.

Hon ser direkt att min man är väldigt blek, och tar omgående ett blodvärde och ett EKG. Blodvärdet (HB) är 48!!! Det ska vara minst 130…
Han har dessutom en snabbsänka på ca 50, och lite feber (ca 37,5). En massa prover tas, och vi får ganska snart träffa en läkare, som omgående lägger in honom på en vårdavdelning (akutvårdavdelning) där ännu fler prover tas. 
Jag åker hem för att plocka ihop lite grejor och låta hunden få komma ut och äta lite. Sen åker jag upp igen.
På natten får han feber. Nästan 40 grader. Och sänkan (CRP) går upp till 319!!! Dessutom har han hjärtsvikt!

Han får flera påsar blod, och ligger nu och skakar i sängen av frossa, och är knappt kontaktbar. Frågar sköterskorna vad som händer, och de säger att han ska flyttas till Hematologen, dvs ”blodavdelningen”. Här börjar det bli riktigt otäckt. Vad är det med hans blod? Vad händer?

Han flyttas upp till Hematologen, han får fler påsar blod och man sätter även ett bredspektraantibiotika intravenöst. Man vet inte vad som orsakar allt detta, men misstänker en blödning någonstans i kroppen, som orsakat blodbristen. Det har stått o läckt nånstans, kanske under en längre tid. Man skulle behöva göra en sk gastroskopi, men kan inte utföra den pga att min man är i så dåligt skick. De blodpåsar han får hjälper inte särskilt mycket, blodvärdet går upp bara ytterst lite. Febern ligger vid 40 grader. Sänkan fortfarande hög.
Jag åker fram och tillbaks till sjukhuset, och på torsdagen, fem dygn efter det vi kommit till sjukhuset, säger en läkare:
"Jag är ledsen, men vi vet inte vad som orsakar febern och vi kan inte få ner den”
Här kan jag ärligt säga, att mitt hjärta nästan stannade.
På fredag morgon får han tid till en sk datortomografi. De ska undersöka hela torson, dvs från halsen ner till…
Några timmar senare så kommer hematologens läkare in till oss (makens yngste son m flickvän har kommit upp från Göteborg)
och säger att en kirurg ska komma upp o prata med oss. Vi får alla ”stenansikten”. Min man är fortfarande mycket dålig, men när kirurgen kommer och förklarar vad de hittat, så blir allt annorlunda.

Man har hittat en stor abscess, dvs en samling av var, inne i buken. Orsakat av ett hål i en tarm. Hålet har läkt, men abscessen växer och orsakar infektionen. Hålet har tidigare orsakat läckaget av blod.Han ska flyttas till avd Kirurgen

Varför har man inte märkt detta tidigare?
I vanliga fall har man ont i magen. Det har han inte haft.
Alls. 
I vanliga fall har man blod i avföringen. Det har han inte haft.

Det är alltså detta som orsakat allt elände.
Nu vet man.

Med hjälp av ultraljud kan man nu sätta in en stor slang direkt genom buken in till den här stora abscessen, punktera den och låta innehållet rinna ner i en dränageslang ner till en påse. Man får ut ca 8 dl… och det fortsätter att rinna i flera dagar.
Man spolar slangen flera ggr dagligen, han får ett specifikt antibiotika anpassat för de bakterier som man hittar, och han får flera påsar blod.

Nu börjar man känna igen sin man… Värdena börjar stiga/sjunka och till slut, efter ytterligare en vecka på sjukhuset, så börjar man se ljuset.
Däremot så 
vet man inte om hålet orsakats av tumörer (nåt man inte kunnat se på datortomografin)
så man gör en gastroskopi (man kikar ner i matstrupe och magsäck). Där kan man inte hitta nåt. 
Nu går det inte att spola dränaget längre, slangen har antagligen trillat ur abscessen, men eftersom han haft den i en vecka, och det kommit ytterst lite de senaste dagarna, så tar man ut slangen. 
Han får åka HEM!!!
med järntabletter, två veckors sjukskrivning, en uppmaning att strunta i de största stekarna, och låta magen läka för att kunna göra en sk koloskopi, dvs man går in och kikar på tarmarna ”nerifrån".
Den ska göras i mitten på november, och då ser man hur allt läkt, ifall det finns tumörer och ja, sen vet man.
Hjärtsvikten, som han fick då blodbristen och infektionen gjorde att hjärtat fick jobba så mycket mera och som orsakade de svullna vristerna, är borta, och vristerna är normala nu.

Hur han mår nu? 

Ja det är som att ha fått en ny man ;-). Lite trött, lite otränad, mycket glad och tacksam. Tacksam för att få komma hem, och den otroligt fina omvårdnad han har fått på KSS Skövde, avdelningarna Akutvård, Hematologi och Kirurg avd 54 av all den duktiga vårdpersonalen och läkarna. Jag vill också berömma dem för att de verkligen tog sig tid att svara på alla min frågor (min utbildning gjorde väl att jag var liiiite för frågvis, med uttryck och allt…)

Han har läst och godkänt detta inlägg. Det har tagit emot lite att berätta vad som hänt, men nu så...