Tänkte bara göra en uppföljning
på gårdagens inlägg
om pellisarna,,,
och visa min stolthet
frösådden av P. sidoides
den svarta vild-pelargonen
Se, så litet och sött bladet är!
Man ser att det är en pelargon.
De två första, hjärtbladen, de kommer
snart att dö... de är bara startare, liksom
och tar sin näring från fröet.
Vissa växter behåller sina
hjärteblad hela livet.
Lökar, gräs och liljeväxter
har bara ett hjärteblad.
Det är först när det riktiga bladet,
karaktärsbladet, kommer,
som växten börjar skicka ut rötter för att
få näring från jorden.
Hjärta och karaktär.
Visst passar de orden fint
till just växter?
(Det är också nåt som jag hoppas
att jag själv har...)
Nu håller vi tummarna att det överlever.
Vattnar bara lite, står ganska svalt... men ljust.
Visserligen är sådden mer känslig
för svampangrepp när det är för svalt,
men för varmt, så sticker den iväg och
blir ranglig.
(Önskar att jag hade undervärme till
mina sådder.
Det får bli nästa säsong, det.)
Minst tre blad till, sen så blir
det omplantering i pelargonjord.
Har fyra frön till som väntar...
Sticklingar och frön hittade jag hos Era Garden
Förresten!
Tack för alla tips.
Ni vet väl att jag är total nybörjare på det här
(om man bortser från tama försök för tjugotals år sen)
så allt jag skriver om
är på-läst och tips från vänner o bekanta.
Och sånt jag lärt av mina misstag...
