När vi skulle plantera penséerna
i de två zinkbaljorna som skulle
stå på var sida om trappan, så sa
jag till husse att han skulle köpa hem
ett rejält gäng.
När de väl kom i baljorna, så
tänkte jag, att ja det här se allt
lite pesigt ut. (pesigt =ung. som mesigt
fast i mängd, om ni förstår?)
Ja ni har sett dom förut, de här...
men den här bilden visar
liksom vilka otroligt nyfikna
ansikten dom har.
I flera våningar växer dom.
Det finns ett gäng mörklila
också
på baksidan,
som man ser uppifrån...
De försöker liksom kika upp över de små
men det går inte...
De små är nog 30-40 cm långa...
Den stackars kryp-enen,
den ligger där under och kippar efter andan, säkert...
Så här såg det ut när de var nyplanterade.
Lite tomt, tyckte jag då...
Nästa år ska jag nog bara köpa hälften...
om jag ens behöver införskaffa fler...
de har säkert fröat av sig
de där stackarna som inte har nån utsikt.
Dom får väl hitta på nåt annat att göra...
där nere i skymundan...hehe...
