lördag 21 juni 2014

Växtkraft, trångt och för mycket?

När vi skulle plantera penséerna
i de två zinkbaljorna som skulle 
stå på var sida om trappan, så sa
jag till husse att han skulle köpa hem
ett rejält gäng.

När de väl kom i baljorna, så
tänkte jag, att ja det här se allt
lite pesigt ut. (pesigt =ung. som mesigt
fast i mängd, om ni förstår?)

Ja ni har sett dom förut, de här...
men den här bilden visar
liksom vilka otroligt nyfikna
ansikten dom har.
I flera våningar växer dom.
Det finns ett gäng mörklila
också
på baksidan, 
som man ser uppifrån...
De försöker liksom kika upp över de små
men det går inte...
De små är nog 30-40 cm långa...

Den stackars kryp-enen,
den ligger där under och kippar efter andan, säkert...


Så här såg det ut när de var nyplanterade.
Lite tomt, tyckte jag då...


Nästa år ska jag nog bara köpa hälften...
om jag ens behöver införskaffa fler...
de har säkert fröat av sig
de där stackarna som inte har nån utsikt.
Dom får väl hitta på nåt annat att göra...
där nere i skymundan...hehe...

6 kommentarer:

  1. Sååå vackert!! Kram/Finas mammis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag kan inte fatta hur de kan växa så enormt...
      kram!

      Radera
  2. Åh. Önskar jag med hade gröna fingrar, jag verkar inte lyckas få något alls att växa :)

    http://odalisquemagazine.com/blogs/vardagskonst

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inget man föds med, jag lovar... Det är bara att börja, och inte falla ihop om en och annan växt "inte vill"... Som när jag bröt ihop för att frosten tog alla bönorna,,, perspektiv, sa husse...
      kram!

      Radera
  3. Det växer hos dig så det ser ut som om du har gone green för många år sedan, typ inte gjort annat än odlat! Jag brukar plocka lite frökapslar från mina penseer och så sår jag dom (om jag kommer ihåg) under min duschdörr! Och sen visar det sig i regel att dom självsått sig överallt......
    Ansiktena är jättesöta!
    Ja, jag har väl både knycklat till själva axelleden och den fick jag kortison i och sen är det mjukvarorna som värker som sjutton. Zlatan fick ju en muskelbristning i benet i våras och det tog ett par månader för honom att bli bra har jag läst. Och då har ju han en hel stab som fixar och trixar med sig, Det har ju inte jag, då! Men jag trooor att det går åt rätt håll nu. Men i vissa lägen känns det som om muskeln liksom rullar runt benpiporna och så låser sig alltihopa och det känns som om nån satt en kniv där, en trubbig. Du vet känslan, eller hur?!
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är överväldigad! Tänk att jag hade det i mig redan... bättre sent än aldrig...
      Ja fy sjuttsiken för axelont. Kände av min imorse, den typ låste sig, värkte till och knakade så det dånade, då jag grävde i en märklig ställning igår invid uterummet. Rosenvialen ska få bo där med lite andra kompisar...
      kram!

      Radera

Jag skulle bli så glad om du som kikar in lämnar några ord här