måndag 5 maj 2014

Det är som med barn och djur, man ser inte hur dom växer...

När man har dom omkring sig dagligen, så
märker man inte hur dom växer.

Speciellt barn, när dom är små. 

Som vuxna
så ser man dom så sällan att man märker
om storlek förändras ;-)

Hundar märker man på att dom kommer väldigt
snabbt i slyngel-åldern, och att folk snart
börjar se skrämda ut av åsynen...
Tänk att vår Lilleman nu är så stor, att han
kan skrämma bara av att vara. Han som var 
så liiiiiten när vi fick honom. (hoppsan,
där passerad han utanför rumsfönstet i en väldig fart!)
Nu är han
en krallig, muskulös bit, som har ett utseende
som för tankarna till hundslagsmål men i själ
och hjärta är han fortfarande en liten kille som
ligger i mattes knä och sover (fast nu får bara
huvudet plats).
Snacka om att ha utseendet emot sig. 

I själen
(och det lilla underbettet) är han en glad skit, 
som kommer från hans boxer-släkt.
Det lugna gårdvar-beteendet har han från sin
rottis-släkt. 
Resten av lynnet  har han från mig! Hahahaha.
Kvällstrött, morgontrött, vill ha rutiner,
ligger gärna i solen o sover, har koll,
och gillar tv-program med hundar som uppfostras.
Sociala medier har han däremot ingen förståelse för.
Det räcker gott med en tuva eller en lyktstolpe...

Men det var ju inte hundar jag skulle skriva om.
Det var ju växter som växer.

Man ser det när man jämför bilder.

Idag ser fönstret ut så här. Börjar bli fullt...
Klistrade på vanliga vita papper med washi-tejp
för att skugga pellisarna lite.

nu




nu

i höstas


Sisådär, då är det dags att gå ut och klä av
växterna sina vita nattkläder.
Det blev ingen farlig nattfrost inatt. 
Tack för det!

6 kommentarer:

  1. Näääeee vad söt Lilleman var som bebis, jag vill bara lyft upp honom i famnen och pussa på honom, åååhhh. Hundvalpar, alltså... och kattungar... för att inte tala om kaninungar... nej nu pratar vi om någonting annat. Som växter. Och jo, vi fick nattfrost... tur att jag bara har blommor inomhus! kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. I natt var första natten utan frost... tack för det. Ett himla bärande ut och in... Vänta bara tills ni flyttat in i huset. Då är du där o bär ut och in till hösten...

      Radera
  2. Det växer så det knakar ser man....så liten och va de växer fort
    kram Rosa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland är det nästan lite skrämmande. Fullt i alla fönstren, man ser snart inte ut...
      måtte det bli varmt snart.

      Radera
  3. Vilket roligt och fint inlägg!
    Kram/Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Maria, det var snällt sagt!

      Radera

Jag skulle bli så glad om du som kikar in lämnar några ord här