En av de där tidiga, alltför tidiga måndagarna.
Husse skulle iväg så det blev att sätta klockan
på lite efter fyra. Som tur är så har vi en sån
där kaffebryggare som har timer.
Det är lite lättare att komma upp vid den
tiden, om kaffet redan är klart och sprider
sina underbara dofter.
Om jag har varit uppe sen dess?
Jag brukar vara det...
men imorse "tyade jag inte".
Jag läste ut boken
Egenmäktigt förfarande
av Lena Andersson.
Boken har legat högt på "låna-listorna"
så jag tänkte att jag får väl läsa den, då.
Jag är inte mycket för kärleksromaner, och
inte heller denna föll mig i smaken.
Lite väl mycket ord-ba*s, om ni ursäktar
ordet. Blablabla...
Jag är nog mer åt deckar-hållet, och bör nog hålla
mig till det, så att jag inte, som nu
skummar igenom boken och
stänger den med en besviken suck...
Så Lilleman och jag tog oss en "lur".
Han i soffan och jag i den svala sköna sängen.
Fönstret har varit öppet hela natten, med myggnät,
och det är verkligen skönt inne.
Solen kommer och går, små ulliga moln skymmer
den ibland. Men det är helt ok.
Snart ska jag åka iväg och få nya däck på bilen,
sånt känns skönt när det är avklarat.
Igår storstädade vi den, så att den är fin inför
vår minisemester. Nu får inte Lilleman drägla
ner alltför mycket där bak...
Imorse såg jag för första gången hur de där stora
liljorna såg ut. De har vuxit i en, i mitt tycke, alltför
liten kruka. Men den ser inte ut att ha lidit.
Fler blommor är på gång,
och även fler stänglar.
Lökväxter i kruka, det är alla tiders, det.
Speciellt här, där jordråttor och annat gör allt
för att underminera och göra som tunnelbanor
under jorden.
Och luktärterna, ja vad säger man?
Det blev ju himla bra det där med toarullarna...
